Recensioner av litteratur
Att fira högmässa är inte en av många kyrkliga verksamheter. Att fira högmässa är inte heller världsfrånvänt och krångligt. Tvärtom är högmässan själva navet i församlingens liv och det som konstituerar Kyrkan.
Kyrkan befinner sig vid ett vägskäl som kan bli en utgångspunkt för radikal förändring och uppbrott till en annan sorts kristenhet. Halík kallar enligt den jungianska tankemodellen detta för kristendomens eftermiddag.
Teologiska och filosofiska överväganden är sparsamt förekommande. Ingemar Hedenius och Simone de Beauvoir nämns dock.
Det går inte att förneka, att den bredd vi möter i den nyutgivna samlingen kan ge många förnyande perspektiv.
Hur lever vi då med den dubbelheten, att bönen är något som vi helt får ta emot om vi öppnar oss för den och samtidigt lyckas finna yttre möjligheter och framkomliga vägar som gör plats för detta?