Recensioner av litteratur
Dostojevskij säger: »Skönheten skall frälsa världen.» Men Folke T. Olofsson vandrar kring i städer där husen ser ut som lådor, där Dagens dikt är ångest, där språket skyggar för de stora orden och konstnärernas verk är utan glans.
Wimans bok innehåller skakande läsning. Det hade varit bättre om tonläget skruvats ner något, så att den skakande verkligheten fått tala för sig själv.
Förföljelsen drabbade olika i provinserna, men genomgående var att församlingarna levde vidare – och växte. Om kyrkan var stängd, firade man gudstjänst utanför kyrkan.
Det är klart att han är medveten om att han ibland är ute på djupt vatten, när han ger sig i kast med frågor om varför Gud existerar, och vidare de stora varför-frågorna om ont-gott, paradiset, död och uppståndelse, fridsriket, dom, kärlek och äktenskap.
Eftersom Hagman på en och samma gång mediterar, idkar forskning och tillåter sig fundera blir läsningen omväxlande. Kanske har Hagman öppnat dörren för en ny typ av genre?