Livet är som en psalm ibland
Ju äldre jag blir, desto mer verkligt blir det att livet är ändligt. Har jag gjort tillräckligt som kristen? Hinner jag fånga det nästan förlorade eller ofullgångna i tid?
Ju äldre jag blir, desto mer verkligt blir det att livet är ändligt. Har jag gjort tillräckligt som kristen? Hinner jag fånga det nästan förlorade eller ofullgångna i tid?
Tänk om vi kunde göra likadant med vårt livs händelseförlopp! Den reflektionen slår mig ofta när jag följer elevernas arbete. Forma vår livsberättelse själva. Bestämma början, fortsättningen och slutet. Sudda ut, göra om, komplettera…
I dag är hela detta system satt i gungning. Det bygger nämligen på ett antal premisser som inte längre är självklara när världen blivit större och influenser från andra civilisationer gör sig påminda.
Fakta och historia är viktiga byggstenar för tron, men inte allt. Kyrkans tidlösa gemenskap och trons sinnliga uttryck behövs också.
Det var du som hämtade mig ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst. På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet. Du är min Gud alltifrån min moders liv.