Förföljelsen av kristna uppmärksammas

Under senare tid har vi fått skåda fasansfulla massmord på kristna i Nigeria, utförda av islamister. Detta har bl.a. resulterat i att president Donald J. Trump uttalat sig och hotat med att militärt ingripa. Det som skett i Nigeria har också lett till att det amerikanska Utrikesdepartementet har förklarat att Nigeria från och med den 31 oktober återigen förts till listan över s.k. CPC:s, d.v.s. Countries of Particular Concerns.

Återigen? Jo, Trump hade redan i december 2020 fört landet till listan, men Bidenadministrationen genom dess utrikesminister Antony Blinken tog bort det från listan följande år.

Formellt är utrikesministern ansvarig för vilka som hamnar på listan, men bakom finns lagen H.R.2431 - International Religious Freedom Act of 1998. I den förklaras att den USA:s president är skyldig att årligen granska statusen för religionsfrihet i varje land i världen, och förklara varje land vars regering har ägnat sig åt eller tolererat »särskilt allvarliga kränkningar av religionsfriheten» som ett land av särskilt intresse (CPC). Lagen definierar särskilt allvarliga kränkningar, »systematiska, pågående, grova kränkningar av religionsfriheten», inklusive kränkningar som: (1) tortyr; (2) långvarigt frihetsberövande utan åtal; (3) påtvingat försvinnande; eller (4) annat flagrant förnekande av liv, frihet eller säkerhet för personer.»

I dag finns följande länder uppsatta på listan, förutom det nu tillförda Nigeria: »Burma, the People’s Republic of China, Cuba, Eritrea, Iran, the Democratic People’s Republic of Korea, Nicaragua, Pakistan, Russia, Saudi Arabia, Tajikistan, and Turkmenistan.»

En del ser det mer som en symbolhandling att länder placeras på listan, men icke desto mindre krävs i den nämnda lagen att den amerikanska staten måste »vidta riktade åtgärder mot kränkningar av religionsfriheten.»

Det finns vid sidan om denna lista även en lista benämnd Special Watch List Countries. Den uppdaterades senast den 29 december 2023 och innehåller följande länder: »Algeria, Azerbaijan, the Central African Republic, Comoros, and Vietnam.»

Vid sidan om detta finns även en lista över Entities of Particular Concern, som innehåller en rad islamistiska grupper såsom al Qaida affilierade Al-Shabaab och Boko Haram.

Det kan uppmärksammas att det inom Utrikesdepartementet finns det ett särskilt Office of International Religious Freedom, som ska främja just respekten för religionsfrihet runt om i världen. Detta förklaras de facto vara »ett centralt mål för USA:s utrikespolitik». Man »övervakar religiöst motiverade övergrepp, trakasserier och diskriminering världen över och rekommenderar, utvecklar och implementerar policyer och program för att ta itu med dessa problem.»

I sammanhanget kan också nämnas att Trump den 7 februari tillskapade ett White House Faith Office (tidigare White House Office of Faith-Based and Community Initiatives). Detta fick till uppgift arr »bistå trosbaserade enheter, samhällsorganisationer och »houses of worship» i deras ansträngningar att stärka amerikanska familjer, främja arbete och självförsörjning samt skydda religionsfriheten». I samband med tillskapandet av detta White house of Office meddelades att det dessutom skulle tillsättas en arbetsgrupp, som skulle ledas av justitieministern Pam Bondi, för att utrota det som Trump kallade »antikristen partiskhet» inom federala myndigheter.

Oavsett hur vi ser på Trump och Trumpadministrationen, kan vi i Sverige ha något att lära av hur man främjar religionsfrihetsfrågor inom amerikansk federal administration?

För att vara på den säkra sidan i det svenska medielandskapet verkar det som att många journalister måste börja med kritik av Trump innan de kan kommentera något av de uttalanden som man ser positivt på. Om vi tar Nigeriaexemplet kan vi t.ex. läsa en ledartext i Dagen den 6 november. I denna skriver Erik Helmersson: »Några saker måste vi ha i åtanke vad gäller Donald Trumps utspel om Nigeria. Det viktiga är att det nästan aldrig spelar någon roll vad Trump säger. Han ägnar sig ständigt åt så kallat provprat, han kastar ut sig något som mest är ett första förhandlingsbud – eller som han tycker låter bra i stunden men som kan förändras i 180 grader bara någon dag senare. Det är knappt ens någon idé för medierna att citera honom. Med det sagt: presidenten har inte fel om de kristnas situation i Nigeria.»

Det är korrekt att det pågår en förfärlig förföljelse av kristna syskon i Nigeria. Där är vi överens. Vad gör vi åt detta? Vi kanske kan hoppas att vårt utrikesdepartement tydligt markerar i denna sak – och varför inte inrätta ett särskilt råd i religions- och religionsfrihetsfrågor, som f.ö. även skulle kunna samverka med civildepartementet och även bevaka vår hemmafront?

KOL