Vilken är den avgörande vägen till en kyrklig förnyelse? Eller kanske hellre, vilken är den mest grundläggande grunden för kyrklig förnyelse? Docent Christian Braw, tidigare komminister i Slätthög, gör en kort översikt över kyrkligt förnyande rörelser i kyrkan under de senaste tusen åren. Det är tänkvärd läsning i en kyrka som tenderar att förlora det mest fundamentala.

Ny kraft, ny glädje, ny visshet, nya möjligheter, ny helighet och ny trovärdighet – det är detta vi frågar efter, när vi söker efter vägen till kyrklig förnyelse. Ytterst handlar det om den stora förvandlingen, detta som är det grundläggande mönstret i den bibliska uppenbarelsen. Gud förvandlar den gamla, skadade skapelsen till den nya, friska, och denna stora förvandling har nått sin högsta punkt i inkarnationen, där den skadade mänskliga naturen av Guds Ande förvandlas till den rena, fullkomliga mänsklighet, som är Människosonen, Jesu mänskliga natur.

Frågan om vägen till kyrklig förnyelse blir akut i Guds folks nedgångstider, när det andliga livet åldras, försvagas, blir alltmer rutinmässigt och mister kreativitet. Det etiska livet förfaller, gudstjänsten blir till riter eller evenemang, främmande kulter tar allt större plats, och bärarna av andligt liv blir alltmer udda och marginaliserade. Gamla Testamentet har en lång rad skildringar av sådana tillstånd. Profeterna trädde ofta fram just i sådana tider, Psaltaren rymmer många böner från liknande tillstånd. Det finns ett budskap i dem som ständigt återkommer. Det är detta: »Minns, bevara, berätta vad Gud har gjort!» Minnet är en mäktig kraft till Guds folks återupprättelse. Sångens ord är nyckeln till kyrklig förnyelse: »Han är likadan idag!»

Denna artikel är för betalande prenumeranter

Betala för en webbprenumeration för att läsa den här och många fler artiklar.

Registrera dig Har du redan registrerat dig? Logga in