Vad ‒ men kanske också hur
Som vi har visat kan fiktionen ha olika dignitet och relation till verkligheten. På samma sätt finns det också sanningsrelationer av olika slag. Sanningen i en text kan avse vad som hänt, men den kan också gälla hur saker och ting förhåller sig i tillvaron.

Birgit Stolt i Martin Luther. Människohjärtat och Bibeln

Galen kritik
Vid en lektion…bevittnade Skolinspektionen hur en lärare i samband med en lektion om att man ska älska sin fiende delade ut bokmärken till eleverna med deras namn samt texten ’Ljuset har övervunnit mörkret’. …Men ’det är dock inte utan problem att förmedla värden till eleverna med hänvisning till Bibeln, även om det skulle vara värderingar som är förenliga med läroplanen’, skriver Skolinspektionen.

Dagen (17 juli 2025), Skolinspektionens kritik mot kristen friskola

Att vara ämbetsbärare
För att bygga upp de många innehar han …en ledande ställning i kyrkan, men han dukar inte under av längtan efter förgängliga ting. Av omtanke om sina medmänniskor vänder han på nytt sin omsorg till de förgängliga tingen för att genom dem kunna visa förbarmande mot de behövande. Han förkunnar livets ord för sina åhörare, och han betjänar dem med vad de behöver till själ och kropp. Den som – om han bara ville tänka på sig själv – av längtan till de himmelska tingen skulle vilja fly till kontemplationen, han anstränger sig dock ännu med jordiska ting till gagn och nytta för medmänniskorna.

Gregorius den store. Tempelstenarna. Citat hämtat från Alf Härdelins Symfoniska röster

Skuggbilder eller ekon av vad som skall komma
Troligen har jordiska glädjeämnen aldrig varit avsedda att tillfredsställa oss utan endast att väcka vår längtan, att förvissa oss om existensen av vad vi söker. Förhåller det sig så, måste jag å ena sidan se till att jag aldrig ringaktar eller är otacksam för dess jordiska välsignelser och å andra sidan inte förväxla dem med något annat, av vilket de endast är ett slags skuggbilder eller ekon eller en avglans. Jag måste i mitt inre hålla levande längtan till mitt rätta hemland, till vilket jag når först efter döden.

Ur Kan man vara kristen av C.S. Lewis