Ett prästerligt liv – ett herrans liv
Som prest må Cavallin först bedömas. Det hufwudsakligaste som i detta hänseende kan nämnas är att han sjelf war en warmt gudfruktig Christen. Men det är ock det märkwärdigaste, som kan sägas om en prest. Derifrån kommer den största kraften i prestlig werksamhet. Han war således ej hwad werlden sjelf kallar en werldslig prest. […] I predikandet inflöt mest hans kärlek till Christus. I presten såg man så- ledes, som vi sagt, den gudfruktige mannen. I Christus såg han Guds fullhet lekamligen. Wid Christi personlighet fästade han sin egen per- sonlighet så innerligt. Hans hjerta behöfde ett hjerta att hwila wid. Der låg något outsägligt i den kärleken och likwäl bar den syskondrag med den rent menskliga kärleken, som slöt honom till maka och barn. Och hwem bör förtycka, då han war Christen, att han lät Christus wara sitt allt? Wid hans hjerta fick han frid, som bestod i döden, derifrån hade han fått kraft som bestod i lifwet.» (s. 124f.)
Ur minnesteckningen över Samuel Johan Cavallin, kyrkoherde i Borlunda och Skeglinge, Lunds stift, kontraktsprost i Frosta kontrakt, död 1841, författad av Peter Wieselgren, ur: Bidrag till Lunds Stifts Herdaminne. Utgifwet af ett Sällskap (1846)
Fundamentalism och godtycke?
Både som gammal prästutbildare och biskop, liksom numera trogen kyrkobesökare, har jag säkert lyssnat på ett drygt tusental predikningar genom åren. Det som slår mig är vilken skillnad det är mellan den påbjudna handboksfundamentalismen å ena sidan och den totala frihet, för att inte säga ibland teologiskt godtycke, när det gäller tolkningen av vår mest centrala urkund, nämligen Bibeln.
Lennart Koskinen, Kyrkans Tidning 18/2022
Teologisk ändstation
Allt för länge har liberalteologin varit ändstation för kyrkor, församlingar och kristna familjer. Den har varit det just för att den haft svårt att bygga fromhetskulturer.
Joel Halldorf, Expressen 8/2 2022