Alla blir väl frälsta till slut, eller hur? I.

Folke T. Olofsson, docent i dogmatik och kyrkoherde em., tar sig här an den evigt återkommande frågan om den eviga utgången. Om allas frälsning? Eller? Om olika teologiska förhållningssätt genom kyrkans historia? Om Guds verk och människans? Det är inga lätta frågor. För vår tid är de snarare anstötliga. Artikeln utmynnar i ett ofärdigt svar för att vi står inför något som vi inte till fullo kan svara på – endast hoppas, tro och förtrösta.

»Herre, är det bara några få som blir frälsta?» (Luk. 13:23). Och resten går det alltså åt helvete för!? Det sista är inte att svära. Det är bara den logiska fortsättningen på frågan. Dubbel utgång! Himmel eller helvete! Frälst eller fördömd! »Innanför eller utanför – var skall du stå en gång» som det sjöngs i den gamla väckelsesången (Segertoner 1988, nr 493).

Lärjungarnas fråga är mångas fråga också i dag. Såvida man förstås inte avvisar hela frågeställningen genom att säga att det varken finns himmel eller helvete

Det är lärjungarna som frågar. Oroligt och oroade efter att ha hört Jesu undervisning, det kan man ju förstå. Jesus svarar inte med något procenttal. Han säger rakt av att porten är trång och att många försöker komma in utan att lyckas. I en liknelse säger han vidare, att det avgörande för en människas slutliga öde är att känna husets herre, den som öppnar och stänger. Eller snarare att vara känd av honom. Det räcker inte med att hänvisa till att de en gång känt honom, arbetat med och för honom i samma firma, att de bott i samma stad eller att de ätit och druckit tillsammans med honom.

Lärjungarnas fråga är mångas fråga också i dag. Såvida man förstås inte avvisar hela frågeställningen genom att säga att det varken finns himmel eller helvete. Det finns inget efter döden överhuvudtaget. »Så slocknar en stjärna, så slocknar en hjärna och så är det slut». Jag fanns inte före min födelse, jag finns inte efter min död. Där jag är, är inte döden, och där döden är, är inte jag som den grekiske filosofen Epikuros säger. Materialistisk nihilism! Frågan avgjord! Case closed!

Så är det många som tror, eller snarare icke tror, i dag. Det är bara att läsa dödsannonserna i de stora dagstidningarna. Såvida man nu inte räknar med en naturlyrisk betraktelse om ett slags vag närvaro för de kvarvarande sörjande i vindens sus, havets brus och fågelsången. Det handlar om de efterlämnades sorgebearbetning, hur de upplever det, inte primärt om de döda, deras status efter döden.