Att återuppfinna den lutherska församlingen. I

Vad är en församlings grunduppdrag? Och hur utöver hon den? Ärkebiskop Martin Modéus betonar här det lokala och pastorala perspektivet. Strukturen med dagens på många håll stora pastorat har att främja den lokala närvaron. Det är där, i den lokala församlingen, som det händer och kyrkan blir till. Modéus utmanar om hur det är att leva som församling genom att bl.a. peka på den generationsöverskridande gemenskapen och trons miljö. I artikeln, som är en bearbetning av ett föredrag inför Uppsala stiftsfullmäktige den 16 november förra året, läggs tyngdpunkten på den lokala och närvarande församlingen som grund för kyrkligt liv.

Om vikten att fokusera grunduppdraget

Vad är det för typ av församlingsliv som vi som luthersk folkkyrka behöver eftersträva i dag, i vår samtid?

Jag vill börja med att konstatera att allt mänskligt liv levs i flera grundrelationer: i relationen till mig själv, i relationen till allt och alla som finns runt omkring mig, och i relationen till Gud. Ja, Gud är i vår bekännelse av treenigheten gemenskap i sig själv i Fadern, Sonen och den heliga Anden. Allt liv strömmar så att säga ur gemenskap, och Guds vilja med världen är gemenskap. Jag tänker att ordet »tillsammans» fångar så mycket av den kristna trons kärna. Och av det mänskliga livets utmaningar och möjligheter.

Och kyrka är framför allt något relationellt. Pingstdagen, ibland kallad kyrkans födelsedag, påminner oss hela tiden om att brygga över motsättningar, bygga samman gemenskap och skapa relationer över till och med språkliga barriärer.