I tre artiklar i detta nummer reflekterar två kyrkoherdar och en församlingsherde över hur den lokala församlingens liv och gudstjänster kan främjas, idealitet uppmuntras och en självständighet med lokalt ansvar växa fram mitt i, och kanske trots, de ofta så centraliserade storpastoraten.
Storpastoraten diskuteras, inte minst eftersom det finns en tendens att den enskilda församlingarnas integritet och självständighet upplöses i den stora organisationen. Axel Fors, kyrkoherde i Ljungby pastorat, Växjö stift, beskriver här hur han tillsammans med medarbetare och förtroendevalda tänker om detta. Betoningen ligger på församlingarnas liv, på gudstjänsterna, på att främja det lokalas behov och kreativitet genom tydliga delegationer och lokalt ansvarstagande.
Jesus säger: Var inte rädd du lilla jord, er fader har beslutat att ge er riket (Luk 12:32).
Det jag här ska presentera om hur vi arbetar i Ljungby pastorat är egentligen inte så märkvärdigt. Därför är det på sitt sätt är lustigt att jag nu ska göra det. Samtidigt verkar detta omärkvärdiga ha blivit märkvärdigt i Svenska kyrkan av i dag. Därför kanske det är bra att jag fått möjligheten.
Ljungby pastorat ligger i sydvästra Småland och i Växjö stift. Pastoratet består av åtta församlingar som geografiskt sträcker sig från Ljungby stad i ena hörnet och västerut ända till Hallandsgränsen. Avståndet från ytterkant till ytterkant är cirka 5 mil.
En kyrka – en församling – egna förtroendevalda – egen präst, musiker, diakon och pedagog.
Denna artikel är för betalande prenumeranter
Betala för en webbprenumeration för att läsa den här och många fler artiklar.
Registrera dig
Har du redan registrerat dig? Logga in