Att vara motståndsrörelse för en levande kyrka

I denna artikel driver bibelläraren, prästen och teol. lic. Håkan Sunnliden tesen att de bekännelsetrogna ska rikta in sig på gudstjänstfirarna för största möjliga inflytande i Svenska kyrkan. I detta resonemang anför han fyra huvudargument. Artikeln har sin grund i ett föredrag som hölls vid en av nomineringsgruppernas årskonferens i Falköping den 27 april 2025. Den riktar sig här till de opolitiska nomineringsgrupper som vill verka på klassisk kristen grund.

Inledning

Kyrkofadern Augustinus (354–430) levde i en minoritetskyrka, i den romerska statskyrkans kontext. Hans metod blev att undervisa om den inre kyrkan eller den osynliga kyrkan. Där lever de kallade och heliga. Den är sann, verklig, fundamental och avgörande för den yttre eller synliga kyrkan eftersom den är bärare av evangeliets kontinuitet. Augustinus visste att utgå från organismen som skulle bli synlig i organisationen. Anden kommer före bokstaven, som A kommer före B

Augustinus kämpade med andra ord med andliga medel. Han lärde att Kyrkan är en eskatologisk verklighet och förverkligas först när hon blir den himmelska församlingen. Det var och är Kristi kyrkas utgångspunkt och borde också vara vår utgångspunkt.

Kyrkoordningen inleds med de innehållsrika orden: »att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas.» Hur ber och arbetar vi för att dessa ord ska förverkligas?

Jag vill först teckna en bakgrund innan jag presenterar en tes med hjälp av fyra huvudpunkter. Under den fjärde vill jag också peka på fyra kyrkopolitiska konsekvenser, men först en bakgrund.

Bakgrund

Under de senaste decennierna har en rad forskare pekat på det paradigmskifte som pågått i mer än 50 år men nu blivit mer synligt. Vi behöver fråga oss om vi har förstått vad det innebär att staten (politiska ideologier) fortfarande kontrollerar kyrkan och hur vi ska agera i det pågående skiftet.