
Livsberättelse – inte livsöde
Det kapitel som berörde mig mest handlade om äkta möten, speciellt de möten som Buber har kallat relationsmöten. Dessa möten förutsätter äkthet och ömsesidighet.
Förskollärare och Montessoripedagog
Det kapitel som berörde mig mest handlade om äkta möten, speciellt de möten som Buber har kallat relationsmöten. Dessa möten förutsätter äkthet och ömsesidighet.
Allt oftare har det slagit mig att det inte är trons innehåll eller Guds existens som de hänvisar till som skälet för sitt avståndstagande. Det är snarare de personer och sammanhang som representerade tron, men som inte upplevdes som trovärdiga.
Orden och innehållet måste få en klangbotten i de egna livserfarenheterna för att uppfattas relevanta för den egna självförståelsen och upplevas värda att anamma.
Elia möter i det här sammanhanget Gud i en stilla susning. Jag tolkar det som att Elia behövde tas åt sidan och ur sitt sammanhang ett tag för att kunna höra Guds tilltal. Mitt i livsbruset och ekorrhjulet kunde Gud inte komma till tals med Elia.
Även om vi skulle önska det, kan vi inte ge vidare de insikter som våra omvägar har gett oss till en annan människa. Var och en måste (like it or not) ta sina egna omvägar.