Bergspredikan och Gamla testamentets bud

Artikelförfattaren är teolog, författare, opinionsbildare och generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen. Här visar han på samhörigheten mellan GT och NT, lagen och nåden. Det förtydligas att det är Jesus som är den har sista ordet i fråga om uttolkningen av Guds bud.

Med jämna mellanrum uppstår debatter om hur vi som kristna ska se på Gamla testamentet. Detta är i sig inte något konstigt. Bibelns båda huvuddelar utspelar sig i olika historiska kontexter och representerar olika epoker av Guds stora frälsningsplan för mänskligheten. Så gott som alla kristna är därtill överens om att det finns saker som påbjuds i Gamla testamentet men som vi som kristna inte är förpliktigade eller ens uppmuntrade att hålla fast vid. Ett tydligt exempel kan vara omskärelsen av nyfödda gossebarn, men också lagarna om ren och oren föda hör hemma i denna kategori.

Den troendes förhållande till Gamla testamentets bud är ett stort tema, och i den här artikeln ska jag begränsa mig till ett enda kapitel i Nya testamentet, nämligen första delen av Jesu bergspredikan. Särskilt tänker jag på ett uttryck som Jesus flera gånger använder där, och som jag menar hör till de mest missförstådda i hela evangeliet: »Ni har hört att det är sagt … Men jag säger er» (Matt 5:21–22 m.fl.).

Många människor som kommer till dessa ord läser dem som en kritik av Gamla testamentets undervisning. Lite som en duell mellan Jesus och Mose: »Mose sa visserligen det här, men han hade inte så bra koll på vad som är Guds vilja – jag, däremot, har tillgång till Guds sanna uppenbarelse. Därför kan ni lägga Gamla testamentet på hyllan och enbart lyssna till mig.»