Bönsöndagen (Rogate)

Bönen

»Bygg ert liv på er allra heligaste tro under bön i helig Ande»

»Religion eller tro är, enklast uttryckt, relationen mellan människor och Gud. På samma sätt som kärlek mellan två människor inte är en sak man äger utan något som lever och något man är, så är inte heller religion något man äger utan något som lever, något man är. Ordet »religion» eller »tro» är till sitt väsen ett verb(!). I stället för det konstiga verbet »religionera» ska vi sätta verbet »be». Så är Religion och Bön samma sak. Och Bön, skrivet med stor bokstav, är allt som finns i en levande relation mellan människor och Gud. Bön är, mycket enkelt sagt, det totala levernet hos en »troende människa». Laborare est orare, »att arbeta är att bedja», är en sublim sanning. Och den pastorala uppgiften handlar om att nära och träna den troende människan, eller, med andra ord, om Bön» (Martin Thornton).

Bön är inte bara den enskildes relation till Gud, utan också den kristna kyrkans. Kyrkan är »den bedjande kyrkan». Bönsöndagen följs av ytterligare tre böndagar, »rogationsdagar», måndag‒onsdag, med bön för växten på marken, för fred och goda sociala förhållanden och om välsignelse över alla yrken och näringar. Av seden att gå i procession över fälten och be för god årsväxt uppkom uttrycket »gångedagar».

Liturgisk färg Vit
Under veckan 26 maj Filippo Neri, präst och ordensgrundare († 1595), vit; 27 maj Augustinus av Canterbury, biskop († ca 604), vit; 31 maj Jungfru Marie besök, vit eller ljusblå
Texter Jer. 29:11–14, 1 Joh. 5:13–15, Luk. 11:1–13, Ps. 13

Psalmer