Artiklar

De långa linjerna – Perspektiv på vår egen tid

Vi lever i en känslans kultur präglad av kärleksprimatet och detta trumfar – känslomässigt – varje sakfråga. Vi ser det i många sammanhang, inte minst kyrkliga.

Photo by Kateryna Ivasiva / Unsplash

Artikelförfattaren är komminister em., docent i kyrko- och samfundsvetenskap, författare samt en mycket flitig skribent genom sina Dagsländor. Vi möter här några sakkunniga och belysande nedslag i kyrkans 1900-talshistorna, som ger perspektiv på »samtidens trätor».

Ska vi få perspektiv på vår egen tid och vår egen tids diskussioner är det nödvändigt att undersöka de långa linjerna i de kyrkliga tankarna, orden, besluten och handlingarna. En sådan kritisk undersökning kan skapa klarhet i vilka frågor som styrt och vilka frågor som vi styrts bort ifrån. Vi står i beroenden. Bäst att försöka förstå vilka de är för att inte hamna i meningslösa meningsmotsättningar. Jag gör i det följande några nedslag som kan ge perspektiv på samtidens trätor.

Den kristna linjen

»Den svenska linjen är den kristna linjen» hette det i ett gemensamt uttalande från riksdag och kyrkomöte år 1941. Detta var kanske mer av en from förhoppning än en absolut sanning redan då. Att detta skulle proklameras på samma sätt nuförtiden är otänkbart. För vad skulle »den kristna linjen» vara?

Läs mer

Samisk teologi – en nyckel till att förstå den inskränkta andliga och teologiska bredden i Svenska kyrkan

Samtidigt som samer så gott som alltid varit en del av den kyrka som vi i dag kallar Svenska kyrkan, är det dessvärre tydligt att det samiska folket som grupp marginaliserats av kyrkan som institution.

Ärkebiskopens hala svar i en brännande fråga

I Kyrkans Tidning 19/2026 intervjuas ärkebiskop Martin Modéus om hur Svenska kyrkan förhåller sig till de präster som inte vill viga samkönade par. När han var ny som ärkebiskop väcktes förhoppningar om en ledare som vågade vara tydlig i bekännelse- och bibelfrågor. Hans intervju i SVT:s 30 minuter

Om makten, religionens återkomst och några oheliga slutsatser

Var det kanske så att Gud aldrig lämnade, endast att föremålen för det som »heligförklarades» för den alltmer sekulariserade västeuropén hade förflyttats till inomvärldsliga »heligheter», såsom klasskamp, egendefinierad jämställdhet och annat, främjat av en eller annan ideologi.

Den kristna praktiken av urskiljning

Jag tänker inte på Guds vilja som en smal stig genom skogen där jag går fram genom buskagen, duckar under grenar och undviker getingar. När jag tänker på Guds vilja tänker jag på att vara på en vidsträckt flod i en liten båt. Målet är att ta sig nedströms.