Det sanna, det goda, det sköna. Att dessa tre hänger samman ansåg redan Platon. De är som en treklang där det ena inte kan existera utan det andra. En sanning som inte sägs med goda avsikter kan hellre förbli outtalad. En skönhet som inte är sann blir grund och i längden oskön. Godhet som inte tar hänsyn till vad som är sant och vackert kommer inte att leda till något gott i slutändan. För den som vill förkunna evangelium är den här insikten nödvändig.
En sanning som inte sägs med goda avsikter kan hellre förbli outtalad.
Strax före sommaren presenterades ett förslag på nya psalmer, drygt 230 stycken. Tanken är att de ska prövas under innevarande och nästa kyrkoår, och att de bästa bidragen ska kunna finnas med i ett kommande psalmbokstillägg.
Att alla bidrag är tillkomna med önskan om att bidra med något gott bör det inte råda något tvivel om. Åtskilliga texter vänder sig direkt till Gud i lovsång. Många texter tycks skrivna just som uttryck för den inneboende glädje och längtan som finns hos författaren. Åtskilliga melodier är på liknande sätt präglade av entusiasm eller tillgivenhet inför Gud.
Flera bidrag har formats av »amatörer» i dess djupa och vackraste mening. De har skrivits av människor som älskar kyrkan och hennes Herre (det goda).
En bakomliggande förklaring är säkert den breda inbjudan som skickades ut från Svenska kyrkan och det oerhörda gensvar som denna fick. Många upphovspersoner har tillkommit vid sidan av de mer etablerade psalmförfattarna och kompositörerna.
För den som söker mer djuplodande teologi (det sanna) eller konstnärlig lyrik och hållbar musik (det sköna) är det möjligen mer tunnsått. Åtskilliga av de verk som nu prövas kommer sannolikt i sista ändan att bedömas som alltför kortlivade för att lyftas in i en slutlig ny psalmbok. Av tradition räknas psalmboken som ett av våra bekännelsedokument. Därför krävs hög teologisk kvalitet. Detta kan å andra sidan hämma den poetiska friheten en smula.
För den som söker mer djuplodande teologi (det sanna) eller konstnärlig lyrik och hållbar musik (det sköna) är det möjligen mer tunnsått.
Till psalmernas skönhet hör inte minst musiken. Den påverkar i hög grad hur sjungen och älskad en psalm blir. Men redan här uppstår en stor svårighet. De utsedda försöksförsamlingarna ges uppdraget att pröva mellan 40 och 50 psalmer var fram till Advent 2026. Med en försökspsalm per söndag betyder det att samma psalm hinner prövas högst ett par gånger innan omdömet ska ges.
Visst kan verkligt högkvalitativ musik falla i smaken redan vid första försöket, men det är inte alltid så. Och det lättsjungna kommer inte alltid att hålla i mer än något år. Några av bidragen skulle, innan de hamnar i en slutlig psalmbok, behöva en översyn också musikaliskt.
En verklig utmaning är att få text och musik att kongenialt förenas. Här har även textförfattaren ett stort ansvar. Textens höjdpunkter behöver i varje vers ligga på samma ställe om musiken ska kunna bära texten med naturliga växlingar mellan dur och moll eller mellan uppåtgående och nedåtgående rörelser.
På samma sätt borde textförfattaren se till att alla verser har samma stavelseomfång så att eventuella melismer (flera toner på samma stavelse) alltid ser likadana ut hela psalmen igenom. Annars kommer sådana skillnader tillsammans med ett några gånger rikt mått av synkoper och kanske mellanspel mitt i verserna att göra psalmen svårsjungen.
Förrädiskt är att en underbar melodi kan göra att även tunna eller dåliga texter blir populära. Eller omvänt, en fantastisk text mönstras bort för att musiken är svårsjungen.
Men visst finns bland förslagen också några blivande pärlor som kommer att stå sig i många år.
Tyvärr är texterna av skiftande kvalitet. Vad gäller skönheten är det uppenbart hur ofta textförfattarna faller tillbaka på att skriva med omvänd ordföljd. Det är visserligen vanligt i den äldre psalmskatten men känns ändå rätt föråldrat. Extra påfallande blir detta när det blandas med rent talspråk.
Om det sköna och det goda präglar psalmerna, så återstår den nödvändiga förutsättningen att psalmerna skall vara sanna
I några fall har rena grammatikfel smugit sig in. Den här typen av svagheter skulle många gånger gå att åtgärda enkelt eller efter en viss tankemöda. Men med detta sagt rymmer dock några förslag en poesi som gör läsaren lycklig.
Om det sköna och det goda präglar psalmerna, så återstår den nödvändiga förutsättningen att psalmerna skall vara sanna. Men den som varit orolig för att psalmförslagen skulle innehålla rena heresier kan nog lugnas. Det allra mesta går att sjunga med i.
Sorgligare är, som redan påpekats, att flera av psalmerna är rätt grunda i det de uttrycker. Psalmboken fungerar i praktiken som en form av sjungen katekes. Den behöver då möta behovet av fördjupning i tron och även i någon mån beröra svårare trosfrågor, såsom: Hur ska vi tänka kring helgonen? Vad händer efter döden? Hur kan Jesu död läka människans brustenhet och utplåna hennes skuld? Vilken gåva ger dopet? Vad betyder konfirmationen? Hur formas ett kristet äktenskap? Lovsånger, naturlyrik och skilda känslor vi bär på i all ära, men har det inte blivit för mycket av dem i förslaget?
Påtagligt många psalmer (14) handlar på något sätt om Guds moder, jungfru Maria, även om fokus skiljer sig rejält åt.
Vad gäller Jesu himmelske Fader finns en viss försiktighet att använda fadersnamnet. Treenigheten (som återfinns under en särskild rubrik med 26 bidrag) beskrivs gärna som Skaparen (eller Gud), Sonen och Anden. Kanske är Gudstilltalet tillsammans med de »könsneutrala» vigselpsalmerna två av de starkaste uttrycken för vad som för majoriteten (?) är gångbart i vår egen tid. Många förslag är alltför tydliga tidsdokument från vår egen tid. Å andra sidan är Gudsnamnet Herre/Herren i stor utsträckning fortfarande gångbart och återfinns i mer än 30 av psalmerna.
Intressant är att flera skilda språk föreslås få utrymme i kommande psalmbok. Här finns enstaka texter på engelska, latin, meänkieli, umesamiska, zulu, latin, arabiska och hebreiska.
En naturlig fråga att ställa är om de utvalda sångerna verkligen är de främsta av de närmare 10 000 som skickades in eller om det finns betydligt mer att hämta bland dem som inte kom med under den här vändan. Det är ändå både glädjande och överraskande att psalmerna uppenbarligen fortfarande har så hög status i musik-Sverige. Det upplevs som fint att få med en psalm i psalmboken. Populärmusikskrivarna som är representerade verkar t.o.m. ha ansträngt sig för att få bidragen att låta som traditionella psalmer.
Med allt detta sagt så finns också poetiska, teologiska och musikaliska höjdpunkter i förslaget. Där gamla Hartmantexter tonsatts blänker det till. Men även en generation av nu levande och verksamma psalmförfattare har getts ganska stort utrymme. På motsvarande sätt finns en grupp nutida produktiva kyrkomusiker och tonsättare som på ett tilltalande sätt kommit att prägla delar av materialet.
Den fortsatta processen lär ta tid. Förhoppningsvis har Svenska kyrkan lärt sig något efter debaclet med det frampressade handboksförslaget. Säkert är detta också en bärande anledning till att man denna gång valde att gå ut till »allmänheten» och att inte i förväg styra upp urvalet genom att tillfråga några få personer om att medverka.
SPT uppmanar alla som är med i remissförsamlingar att medverka med synpunkter. Övriga är välkomna att skicka in spontanremisser. Psalmboken är och förblir en av vår kyrkas viktigaste böcker. Den bidrar till att forma den tro som kommande generationer kommer att bära.
SPT
Maria Löfberg
Tack!
Redaktören, tillsammans med redaktionen, framför härmed ett mycket stort och varmt tack till Bertil Murray som under ett flertal år medverkat som ledarskribent i SPT, men nu avslutat detta uppdrag. Hans insatser, som präglats av intellektuell spänst och stor litterär förmåga, har varit mycket värdefulla. Vi önskar honom all välsignelse i det som nu ligger framför honom.
