Drill och fysisk träning inte nog för högt stridsvärde

Jag är på väg hem från Pristina där jag firat jul och nyår med ett svenskt KFOR-förband. Efter mellanlandning i Wien anländer jag till Kastrup och hinner knappt fram till bagagebandet förrän min svenska uniform tilldrar sig intresse från andra resenärer. Att uniformen är svensk verkar sakna betydelse för danskarna. Man nickar gillande, gör tummen upp och två damer kommer fram och trycker min hand och tackar för min insats. De visar sig ha släktingar som tjänstgör i Afghanistan och berättar hur mycket stödet från kontingentpastorn betyder.

På tåget över bron väcker samma uniform totalt motsatt reaktion. Människor vänder bort blicken och när jag närmar mig min plats passerar jag ett gäng unga kvinnor, varav en utbrister: »Jävla Svennesoldat, dra åt helvete!» Spottloskan missar mig med god marginal men träffar i stället en man som ser ut att vilja sjunka genom golvet. Jag gör på steget halt, möter utmaningen och ger kvinnorna en utvärdering som huvudsakligen går ut på vikten av ett korrekt beteende, visa respekt för sina medmänniskor i allmänhet och för Sverige i synnerhet inför en knäpptyst kupé. Därefter intar jag min plats på väg till Malmö.