Eutanasi och människovärde

Christian Braw är docent, komminister em., och författare till en lång rad böcker. Här lyfter han kortfattat fram den angelägna frågan om eutanasi och människovärde. Han ger en historisk bakgrund, men de argument som på sin tid ringaktade människovärdet har tyvärr återkommit i modern form. 

»Döden genom hängning» – det var den 20 augusti 1947 domen över åtta tyska läkare vid rättegången i Nürnberg efter Andra världskrigets slut och Tredje rikets fall. De dömda betraktade sig alla som oskyldiga. Deras brott bestod bland annat i en eutanasiverksamhet som kostade omkring 100 000 sjuka, handikappade och krigsskadade livet. De dömda hade kunnat bygga på en majoritet av den tyska läkarkåren, som 1945 till 60 procent bestod av medlemmar i nazistpartiet.

Varför hade det blivit så? Vad man då uppfattade som oerhörda framsteg inom naturvetenskapen hade lett fram till vad man då kallade en »naturvetenskaplig världsåskådning». Detta var vad som förutsattes i den medicinska forskningen och utbildningen. 

han strök ut skillnaden mellan människa och djur

Det var så även i Sverige. Bo Giertz kunde berätta om det från sin tid som medicine studerande. Grundstrukturen i den »naturvetenskapliga världsåskådningen» var evolutionismen, så som Darwin har gestaltat den. Svante Nordin sade en gång: »Darwins stora idéhistoriska insats var att han strök ut skillnaden mellan människa och djur.» Det innebar för människosynen att man till människa också överförde vad som gäller för rasförbättring bland djuren. Det kallades eugeni. 

Det var plusvarianter inom människosläktet man ville ha – med samma rätt som man ville ha plusvarianter bland hästar och kor. I Sverige talade man under mellankrigstiden om A-människor. En seriös diskussion kring detta fördes i Sverige bl.a. inom dåvarande Bondeförbundet (nuv. Centerpartiet).