Fjärde söndagen efter Trefaldighet

Att inte döma

»Förlåtelsens livsform»

Jesus kan konsten att fördöma synden och samtidigt benåda syndaren. Han praktiserar barmhärtighet utan att ge avkall på rättfärdigheten. Det verkställdes på korset, där han, som är fiende till synden och själv utan synd, blev ett med synden och led syndarens död för att rädda syndaren undan syndens makt och syndens konsekvenser.

Den som är döpt och lever i tro är delaktig i Jesu död och uppståndelse och därmed också i förlåtelsens livsform. Den är ogripbar utan Jesu kors. Å andra sidan räcker detta. Målet är inte bättre moral eller goda gärningar till samhällets bästa utan att se och lovsjunga Gud både här i tiden och i evigheten – eller, annorlunda uttryckt, att vara och leva heligt. Helighet är vår kallelse, helgelsens mål är att se Gud. Förlåtelsens livsform är också församlingens och kyrkans livsform. Det är ett hälsotecken om den gudstjänstfirande församlingen ser ut som en samling förlåtna syndare – och en varningssignal om den tycks bestå mest av präktiga och mäktiga.

Liturgisk färg Grön
Under veckan 15 juli Bonaventura, biskop och kyrkolärare († 1274), vit
Texter Sak. 7:8–10, Rom. 14:11–14, Joh. 8:1–11, Ps. 62:2–9

Psalmer