Stiftelsen Fjellstedtska skolan i Uppsala har sedan 2016 ordnat kurser i »Förbön – enskilt och i gudstjänsten». Diakoner och församlingspräster möter ofta människor som önskar förbön. Oftast sker det enskilt, men personlig förbön kan även infogas som en levande del av mässan. Här ger författarna undervisning i hur sådan förbön kan utformas, praktiskt och innehållsligt. Även Jesu lärjungar fick lära sig att be: »En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: ’Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar’» (Luk. 11:1–2). Leif Nordenstorm är direktor för Stiftelsen Fjellstedtska skolan och Staffan Stadell var före pensioneringen präst i Kummelby kyrka i Sollentuna.

Förbön – bön för andra – har sedan fornkyrkans tid varit en levande verklighet i kyrkans liv. I Jakobs brev 5:13–16 sägs bland annat att de äldste i församlingen skall be för sjuka. I Svenska kyrkans tradition har man ofta betonat att bön skall ske i avskildhet och inte »i gathörnen» (Matt. 6:6). Givetvis är det befogat att Jesus varnar oss för andligt högmod, men Jesus själv bad många gånger offentligt, så något totalförbud mot offentlig bön finns inte. Ändå har det funnits en stark tradition i Svenska kyrkan att man företrädesvis skall be individuell förbön i avskildhet. Följden av detta är att många kristna praktiskt taget aldrig får se att någon ber individuell förbön och att många därför blir osäkra hur man skall göra när man ber för andra.

Denna artikel är för betalande prenumeranter

Betala för en webbprenumeration för att läsa den här och många fler artiklar.

Registrera dig Har du redan registrerat dig? Logga in