Församlingsbyggande i besvikelsens – och möjligheternas – tid

Denna artikel osar av frustration, av den där krisanalysens realism som behöver göras för att skapa en plattform för ändringar och förnyelse. Författaren, som är kyrkoherde i Södra Kållands pastorat, ger här en rättfram analys av många församlingars situation i dag. Här beskrivs såväl besvikelsens och förvirrings tid som möjligheternas. Frågorna är: Är analysen rätt? Var finns möjligheterna?

Ser man till enskildheter och detaljer i samtidens kyrkliga situation finns det mycket att glädjas åt, det gäller bara att vara uppmärksam så att man inte missar allt detta. Ser man till den övergripande bilden råder det dock ingen tvekan om att kyrkan i vår del av världen befinner sig i en svår kris, och bara den som ser helheten kan göra en rimlig analys av situationen. I denna helhet finns alltså många positiva delar, men den övergripande bilden är mycket svårartad och framför allt komplex. Svårigheterna låter sig beskrivas, men det är betydligt svårare att visa på vägar framåt.

Kristid

Vi lever och verkar alltså i en kyrkans kristid, ja, man skulle till och med kunna säga att vi har blivit satta att leva och verka i besvikelsens tid. Väckelserna tycks avlägsna och den närmaste framtiden dyster. Varje tid har sina utmaningar, men de som vi står inför i dag är enorma, och väsentligt annorlunda i jämförelse med andra tider. Den stora utmaningen är naturligtvis sekulariseringen, för att inte säga gudlösheten.