Första söndagen i Fastan (Invocavit)

Prövningens stund

»Salig den som är ståndaktig i frestelsen»

De tre första söndagarna i Fastan behandlar kampen mot ondskan: kampen mot frestelsen, kampen mot hindren på trons väg, kampen mot ondskans andemakter. Alla tre kan betraktas ur perspektivet »att vända om från djävulen, världen och vårt eget kött». Söndagarna ingick tidigt i Fastetidens förberedelser till dopet (på Påsken), och det sammanhanget är en god utgångspunkt till hur man firar dem.

Kampen mot ondskan har på ett sätt vunnits en gång för alla när vi döptes, den vinns ständigt på nytt kristenlivet igenom och den ska en gång vinnas definitivt och för evigt vid uppståndelsen och nyskapelsen en gång. Fastan sätter in kampen mot frestelserna, hindren på trons väg och demonerna i dopets, den dagliga omvändelsens och nyskapelsens sammanhang. Fastan är ett »årligt repetitionsmöte i Ecclesia militans, den stridande kyrkan» (fader Gunnar). Man kan fundera på om frestaren i sig är ond; ormen fanns ju i paradiset. Poängen är ändå att frestelsen inte ska vara vår herre, ty det är Gud vi ska lita på, älska, lyda och följa och komma allt närmare. Om detta kan man behöva predika mycket själavårdande.

Liturgisk färg Violett/blå
Texter 1 Mos. 4:3–7, Jak. 1:12–15, Matt. 16:21–23, Ps. 31:2–6

Psalmer