Reflex

Från Babel till Jerusalem

Språket är en märklig företeelse. Det består av symboliska byggstenar ordnade i avancerade mönster som beskriver tillvaron på ett sätt som inga andra metoder gör. Samtidigt sätter språket gränser för hur vi kan förstå vår värld och vår plats i den.

Senmedeltida tysk avbildning av Babels torn under uppförande, från ett handskriftsexemplar av Rudolf von Ems Weltchronik, ca 1370-talet

För att ta ett trivialt exempel kan vi betrakta ordet »svin». Inget i bokstävernas utseende liknar en gris. Det talade ordet saknar också direkt motsvarighet hos grisen. Ändå ger ordet associationer till en gris när vi hör eller ser det. Med några enkla språkliga trick kan vi dessutom skapa nya närliggande tankar. »Svinigt», »svinen» och »svinbra» är bara några varianter. Än mer komplext blir det när vi placerar ordet tillsammans med andra ord. »Svinet i spiltan» och »svinet som beter sig illa på krogen» är helt olika varelser.

Läs mer

Den konkretiserade tron

När kyrkorummen blivit tömda på bilder, dofter, mystik och krångliga men lockade melodislingor, upptäckte den upplyste lutheranen att tron i all sin färdigpaketerade tydlighet hade tappat såväl sin dragningskraft som sin vardagsnära praktiska nytta.

Påven Leo XIV om enhet, fred och ekumenik

Hans motto är In Illo uno unum, som kan översättas med »I Honom som är En, är vi ett», eller »I den Ende (Kristus) är vi ett». Uttrycket är hämtat ur den helige Augustinus reflektioner över Psaltarpsalm 127, där han förklarar att »även om vi kristna är många, så är vi ett i den ende Kristus.»

Ikonen är teologi i färg – musiken är teologi i ton

När vi kysser ikonen är det inte »materian vi dyrkar, utan Skaparen av den» såsom Johannes Chrysostomos uttrycker det.

Morgonbön

Helige Gud och Fader, vi ropar till dig i din Sons, Jesu Kristi, namn, att du i din nåd fyller mitt hjärta, min håg, mitt sinne med din Helige Ande, så att jag tänker, talar och endast gör det som du själv vill och som du vill utföra genom mig.