Det är en spännande tid att leva i. När jag skriver detta (7 mars) är det precis ett år sedan vår naivt problematiska självisolering bröts och vi blev medlem i Nato. Sverige har gått från att vara en utsatt men passiv åskådare på läktaren till att, tillsammans med andra, hamna i den europeiska frontlinjen mot Ryssland. När man följer medierapporteringen får man ibland intrycket att USA plötsligt och helt oväntat lämnat den europeiska scenen för att i stället dra sig inom sitt skal. Så enkelt är det dock inte. I den internationella politiken finns det inga vänner, bara gemensamma intressen. Europa och USA har två gemensamma intressen när det kommer till Rysslands angreppskrig, Ukrainas överlevnad och Rysslands överlevnad.
Denna artikel är för inloggade användare
Registrera din e-postadress för att få tillgång till fler artiklar och vårt nyhetsbrev.
Registrera dig
Har du redan registrerat dig? Logga in