Har Svenska kyrkan någon nattvardsuppfattning?

Biskoparna hade lite otur med tajmingen med biskopsbrevet om nattvarden som kom av trycket strax före pandemin. Vi som började läsa deras text, till exempel i det sista kapitlet, som innehöll en hel del detaljerade och märkliga avgränsningar blev av den pastorala verkligheten tvingade att hantera sakramentsfromheten på ett helt annat sätt än vad biskoparna tänkt sig.

Professorn i kyrkohistoria vid Enskilda högskolan i Stockholm, Joel Halldorf, påpekade i sin recension av biskopsbrevet att det ägnar sig åt centralstyrning i detaljerna som man som kyrklig överhet bör vara försiktig med. »Kyrkans liv tar form i det lokala... och det måste betonas i en tid så präglad av centralisering som vår. Fjärrstyrningen av kyrkans nattvardsfirande innebär att pappersvärldens logik tar över den levda verkligheten.»

Nu när pandemin klingar av kommer aKFs årsbok om sakramentsförvaltning och -fromhet synnerligen lämpligt. Redaktörerna M. Löwegren och M. Hagberg har satt samman en fantastiskt välskriven och intressant bok där artikelförfattarna (med ett enda undantag) är präster i aktiv tjänst som med en tydlig och god teologi, distinkt språk och föredömligt kortfattat skriver med innehåll, värme och fromhet.