Hilma af Klint – en kristen spiritist?

Hilma af Klint (1862– 1944) var en svensk konstnärinna, vars konstnärskap starkt påverkades av hennes andliga sökande. Från spiritismen kom hon i kontakt med teosofin och det andliga arvet efter Rudolf Steiner. Detta var ju något av en moderiktning under 1900-talets inledande decennier,

Hilma af Klint utbildade sig vid Kungliga Konstakademin i Stockholm, och företog flera utlandsresor. Hon hade en omfattande produktion, omkring 1200 verk. Även om hon medverkade i flera utställningar exponerades endast en mindre del av hennes konst, än mindre försåldes, under hennes livstid. Vid sin död testamenterade hon kvarlåtenskapen till sin brorson, Erik av Klint, som 1972 bildade Stiftelsen Hilma af Klints Verk. En spridd uppfattning ger vid handen att konstnärinnan själv förbjudit att konsten skulle få visas förrän tjugo år efter hennes död, men detta har inte gått att belägga. 1970 erbjöds Moderna museet att köpa hela samlingen men avböjde. Först 1986 visades Hilma af Klints verk första gången, och detta blev, 42 år efter hennes död, ett internationellt genombrott. Delar av hennes verk visades då vid en utställning iinte minst i medeloch överklassen.

Jag ska fortsättningsvis ta fasta på en mindre del i Hilma af Klints andliga utveckling och de kretsar hon rörde sig i, nämligen Edelweissförbundet.
Hilma af Klint var under en kort period medlem där. I Edelweissförbundet odlades ett slags kristen spiritism, där förankringen i den kristna trons huvudfåra varierade högst väsentligt bland medlemmarna. Förbundet hade grundats 1890 av Irlands-svenskan Huldine Beamish, som närmat sig spiritualismen med en föreställning om att riktningen utgjorde Kristi verkliga efterföljare. Som sådana kunde de ta emot budskap omedelbart från de högsta andliga sfärerna. Bland annat ägnade man sig åt s.k. automatisk skrift.