Hjärtat

Författaren till denna artikel är predikant i Roseniuskyrkan i Stockholm (ELM) och bl.a. aktiv inom Apologia. Han resonerar utifrån de djupt mänskliga frågorna om vad och vem vi är och pekar på att Guds Ord hjälper oss att vara verkligt mänskliga. Bibeln besvarar de frågorna på ett sätt som gör rättvisa åt vårt tillstånd och ger vägledning. Centrala begrepp i resonemanget är avbild och hjärta.

Vem är jag? […] Är jag verkligen det som de andra påstår?
Eller är jag blott det som jag vet om mig själv…?
(Dietrich Bonhoeffer)

Människans eviga sökande efter sig själv har i det senmoderna västerlandet blivit intensivare och, till synes, svårare. Vad skulle det innebära att hitta sig själv eller besvara frågan om vem jag är?

Som människa undrar jag inte bara över frågan vad jag är utan även över vem jag är?

Samtiden visar behovet av ett svar som gör rättvisa åt allt vi har gemensamt, ett svar som förenar alla människor. I annat fall ger vi utrymme för ideologier som värderar och diskriminerar utifrån kön, hudfärg, klass eller andra attribut. Å andra sidan behöver vi ett svar som lämnar utrymme för våra olikheter, så att inte våra distinktioner suddas bort och vi blir namnlösa, ansiktslösa delar i en massa. Som människa undrar jag inte bara över frågan vad jag är utan även över vem jag är?

Vi behöver ett svar på vad-frågan, ett svar som ger en yttre bestämmelse, likväl som ett svar på vem-frågan, som gör rättvisa åt vårt inre liv. Helst skulle dessa svar hänga samman i en helhet, men detta är inte alldeles lätt med de intellektuella resurser som står en nutida och sekulär människa till buds. Utan en transcendent Gud reduceras eller splittras vår självbild, något som särskilt den existentialistiska skolans filosofer satt ord på.