Julevangeliets skattskrivning – förlorad och återfunnen, II

Författaren, som är redaktionsmedlem i SPT, f.d. kyrkoherde i Horred och prost h.c., ger i denna artikel en initierad beskrivning om hur händelser kring Jesu födelse beskrivits och debatteras under en rad år. I centrum står uppfattningar om skattskrivningen. Första delen av artikeln publicerades i förra numret av SPT.

Fortsättning från föregående nummer

Vem var Quirinius?

Enligt Strauss var Quirinius inte ståthållare under tiden för skattskrivningen. Han blev ståthållare först år 6 e. Kr., alltså tretton år efter Jesu födelse, och då endast i Judéen.

Men låt oss läsa den grekiska grundtexten: αὕτη ἀπογραφὴ πρώτη ἐγένετο ἡγεμονεύοντος τῆς Συρίας Κυρηνίου. Där finner vi att Quirinius var hägemoneuontos täs Syrias. Han var alltså inte procurator utan hade hegemoni över Syrien. I Vulgata översätter Hieronymus praesidie Syriae Cyrino. Han presiderade över Syrien.

Där står inget om någon ståthållare/landshövding. Detta är en fri översättning av Martin Luther som använde ordet Landpfleger. De svenska översättningarna har i Luthers efterföljd haft »landshövding» ända fram till NT-81 då man med dålig timing ändrade till »ståthållare», detta trots att den siste ståthållaren i den svenska statsförvaltningen, överståthållaren i Stockholm, redan 1967 förvandlats till landshövding. Det är inte alltid lätt att vara kontextuell.

I Lukas 3:1 anges att även Pontius Pilatus var hägemoneuontos, men på detta ställe översätter Hieronymus med procurante Pontio Pilato. Tydligen visste Hieronymus att det var skillnad mellan Pilatus och Quirinius respektive ämbeten. Även Tübingenteologen Johann Albrecht Bengel (1687–1752) översätter i sitt epokgörande verk Gnomon Novi Testamenti (1742) ἡγεμονεύοντος med cum praeesset, d.v.s »när han var ansvarig».

Vem var då denne Quirinius? – Han föddes år 45 f. Kr. i Lanuvium 3 mil sydost om Rom, nuvarande Lanuvio, strax söder om Nemisjön, där en av de trånga gatorna numera heter Via Sulpicio Quirino. Han gjorde karriär inom hären. År 15 f. Kr. utnämnde Augustus honom till prokonsul över Kreta och Cyrene, där han framgångsrikt bekämpade garamanterna. När han återvände till Rom 12 f. Kr. valdes han till konsul. Året därefter fick han i uppgift att bekämpa homonaderna i norra Syrien och Cilicien. Detta krig pågick under åren 11–7 f. Kr. Quirinius förde då befäl över Legio III Gallica, Legio VI Ferrata och Legio X Fretensis, som alla var stationerade i Syrien (Horst Braunert, Der römische Provinzialzensus, Historia: Zeitschrift für alte Geschichte 6, 1957, s. 192 ff).