Jag har varit och köpt mat till småfåglarna igen. De gillar solrosfrön som hästar gillar havre. En stor säck blir tömd på ett par veckor. Vi har ett stort fågelbord på husets baksida och ett mindre på framsidan. Jag fyller på och fyller på. Sedan står jag och tittar på mina små vänner med ett sentimentalt leende på läpparna. Det är ett tecken på ålderdom, misstänker jag. Men jag har ännu inte börjat mata änderna i Svartegöl. Så gammal är jag inte.

Denna artikel är för betalande prenumeranter

Betala för en webbprenumeration för att läsa den här och många fler artiklar.

Registrera dig Har du redan registrerat dig? Logga in