Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie Kyrkogångsdag

Uppenbarelsens ljus

»Herren är mitt ljus och min frälsning»

Kyndelsmässodagen avslutar julfirandet. Symeon bad: »Mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk», och fick i den korta satsen med både den personliga och den världsvida konsekvensen av inkarnationen. I Guds och Marias Son finns vår och världens frälsning. 

Orden i Symeons lovsång om frälsningen som ett ljus har gett upphov till de ljusprocessioner som tillhör dagen. Till dem knöts så småningom en högtidlig invigning av mindre ljus, som sedan utdelas till församlingen. Dessa ljus påminner om livet som kristen: »När de kristtrogna bär dem (ljusen) i händerna, må de icke blott få glädja sig åt det yttre ljuset utan även åt att hjärtats blindhet utdrives. Må ljuset som lyser i mörkret så gripa dem, att de aldrig förirrar sig från sanningens väg», som det står i ett medeltida svenskt missale. Av seden med ljusen kommer namnet Kyndelsmäss (kyndel = ljus). Att ljus är en symbol som betyder något också för kyrkoovana människor är uppenbart. För många är det en symbol för ett hopp och ett uttryck för en längtan. Evangeliet för dem denna dag är att kyrkan och kristen tro har stort utrymme för hopp och längtan, därför att i Jesus Kristus och hans människoblivande finns, sakligt och konkret, svaret på människors längtan och grunden för vårt hopp.

Liturgisk färg Vit. Under veckan grön.
Under veckan 3 februari Henric Schartau, präst († 1825), vit; 4 februari Ansgar, biskop och missionär, vit; Nils Hermansson, biskop († 1391), vit
Texter Mal. 3:1–4, 1 Tim. 6:13–16, Luk. 2:22–40, Joh. 1:14–18, Ps. 138

Psalmer