I denna artikel undervisar oss författaren, docenten och komministern em. Christian Braw, med bibliska och teologiska hänvisningar om ett angeläget ämne: bönen. Det handlar om samtal och samvaro, löften och regelbundenhet, med mer. Vi behöver nu, som lärjungarna då, gå till Jesus med vädjan: »Herre, lär oss att be.»
S:t Lukas berättar att lärjungarna en gång sade: »Herre, lär oss att be, såsom också Johannes lärde sina lärjungar» (Luk. 11:2). Jesu svar blev hela kristenhetens bön – Fader vår. Både frågan och svaret säger oss, att bönen är något som man behöver lära sig, och när man lär sig behöver man lärare.
Samtal med Gud
Vi skall börja med att låta katekesen vara vår lärare. Där heter det: »Bönen är vårt hjärtas samtal med Gud, vår käre himmelske Fader, evad vi anropa honom om andligt och lekamligt gott eller tacka och prisa hans heliga namn.»
Ordet samtal innebär att det är två som talar med varandra. Det är Gud som inleder samtalet med sin uppenbarelse i Jesus Kristus. Det är alltså Gud som inleder samtalet och leder det. Guds Ord anger nivån och språket, och det innebär att vår bön behöver lägga sig på samma nivå för att det skall bli ett samtal. Där utgör Psaltaren vårt mönster. Psaltarens själavård återkommer gång på gång till vem Gud är och vad Gud har gjort. Åter och åter möter vi orden: »Minns, kom ihåg, glöm inte, berätta...»
När katekesen talar om att »tacka och prisa hans heliga namn» är det just detta som det handlar om, att upphöja, beundra, förundras över att Gud är den han är och att han har gjort det underbara som han har gjort. Det är detta som är åkallan. Det är till åkallan vi inbjuds genom mässans ord: »Upplyft era hjärtan till Gud!» Det innebär: »Lämna nu bakom er – för en stund – livets förtretligheter och tillvarons vånda och inrikta ert fokus på vem Gud är, vad han har gjort och vad han kommer att göra!»
Samvaro med Gud
I sin konfirmandbok gör Sam. Stadener ett tillägg till katekesens ord om bönen som ett samtal. Han lägger till ordet samvaro. Bönen är vårt hjärtas samvaro med Gud, vår käre himmelske Fader. Vår beundran och förundran kan gå över i tyst tillbedjan och kontemplation. Också detta är bön. Med orden vår käre himmelske Fader beskriver katekesen just det som väcker vår förundran och beundran, att Gud, som skapat och uppehåller universum likaväl som atomernas spänningar, är just vår käre himmelske Fader och har uppenbarat sig genom Jesus Kristus, sann Gud och sann människa. Detta är hans inledning till bönens samtal. Det anger den nivå och det språk som hör hemma i bönen som ett samstämt samtal.
