Frågan aktualiseras allt oftare: Hur ska vi förhålla oss till de allt vanligare önskemålen om inspelad musik i stället för att organisten spelar just där, just då och just för dem som samlats? Maria Löfberg, kompositör och organist i Falkenberg, reflekterar här utifrån sina erfarenheter och argumenterar för hur viktigt det är att vi prioriterar den levande musik som framförs i stunden, den som skapas av organisten i det närvarande ögonblicket. Frågan engagerar, så SPT ser gärna fler bidrag i ämnet.
I koret står brudparet, redo att gå ut efter vigseln. Församlingen reser sig. På kyrkans orgelläktare befinner sig en briljant organist och en mindre kör i standby-läge. Brudparet, som till ingångsmusik valt ett ståtligt stycke för kör och orgel, har som utgångsmusik valt att spela upp något via en mobiltelefon ut i högtalarna. Men tekniken står dem inte bi. Det är tyst i kyrkans högtalarsystem.
Sekunderna i tystnad känns oändliga tills brudens kusin rådigt löper fram och hämtar solistmikrofonen, rusar tillbaka till vaktmästarbåset och plockar upp mobilen, vars uppkoppling mot kyrkans ljudsystem fallerat. Kusinen sätter micken mot mobilen, och nu kan brudparet gå ut medan deras valda låt försynt viskas i kyrkans högtalare. Ljudet blir ju liksom inte jättebra när man håller en sångmikrofon mot en mobil ...
Detta är en sann historia som jag brukar återge när jag behöver lämna argument för livemusik vid förrättningar. Men teknikens makt över människors stora livshändelser är bara en aspekt av det hela. Det finns många åsikter i frågan om inspelad musik kontra live, och jag vill resonera lite kring denna företeelse, som stundtals delar mänskligheten.
Denna artikel är för betalande prenumeranter
Betala för en webbprenumeration för att läsa den här och många fler artiklar.
Registrera dig
Har du redan registrerat dig? Logga in