Hur har den nya kyrkohandboken, som antogs 2017, påverkat gudstjänstfirandet? Hur används den stora mångfalden av alternativ? Ser man några mönster? Liknande frågor kan också ställas till strukturutredningen Närhet och samverkan. Vilka konsekvenser har den fått? Blev det mer närhet än tidigare? Ökad samverkan? Någon från kyrkomötet initierad utvärdering har inte ägt rum. Däremot kan en del utläsas av den statistik som kyrkokansliet tar fram. I denna artikel diskuterar Erik Keijser, stiftsadjunkt i Växjö stift, utvecklingen i sitt eget stift. Den kanske liknar en pyspunka.
Sedan 2018 arbetar jag som stiftsadjunkt i Växjö stift. Arbetet har varit präglat av att vara i efterdyningarna till två reformer:strukturreformen efter Närhet och samverkan och införandet av kyrkohandboken 2017.1 I den här artikeln reflekterar jag över några problem som kommit i dagen, och ger utkast till dellösningar på dessa problem.
Hur används kyrkohandboken?
Vid en visitation i Växjö stift sker en så kallad förvisitation. Under denna fas sänder församlingen in underlag som bearbetas av stiftskansliet.2 I materialet finns gudstjänstordningar för huvudgudstjänst.
Vid dessa bearbetningar har det framträtt ett mönster som jag anar också genom andra källor. Webers begrepp idealtyper kan användas som teoretisk ram. Mönstrets två idealtyper används alltså för att beskriva tendenser, men stämmer inte nödvändigtvis på varje enskild församling.
Denna artikel är för betalande prenumeranter
Betala för en webbprenumeration för att läsa den här och många fler artiklar.
Registrera dig
Har du redan registrerat dig? Logga in
