Luther i svensk senmodernitet

Sedan reformationsjubileet år 2017 har det skett en uppryckning i översättningsarbetet av centrala texter från Luther och de tidiga reformatorerna. Som ett vällovligt initiativ i linje med denna utveckling har de stockholmsbaserade prästerna Göran Agrell och Peter Strömmer översatt Luthers Stora katekes och även försett den med en inledning och kommenterande noter.

Det är i flera avseenden en fin bok som läsaren får ta del av. Sidorna är ganska luftiga och hela bildspråket leder tankarna till Luthers egen senmedeltida omgivning. I den meningen är förankringen i den viktiga historiska omgivningen mycket god. Katekeserna, den stora och den lilla tillsammans, har ju sin bakgrund i de första visitationsresorna som Luther och flera av hans närmaste gjorde i reformatoriska omgivningarna under 1520-talet. Där insåg man att en reformation av själva ramarna för kyrkolivet inte var tillräckligt för att återvinna den genuina tron från ur- och fornkyrkans dagar. Därför behövdes parallellt med förbättringarna av kyrkostrukturen också en grundläggande undervisning som riktades specifikt till det vanliga kyrkfolket i form av texter, bilder och psalmer som kan sjungas i både kyrkorna och hemmen.

Ett kort förord av Martin Modeus gör kanske att boken lättare vinner större spridning, men för dem som har viss insikt i luthersk teologi ger förordet ett förvirrat intryck. Att Martin Modeus för egen del inte är särskilt präglad av Stora katekesens trosinnehåll blir tydligt. Trots att förordet är mycket kort lyckas han blanda uppenbara självklarheter med oklarheter och rena felaktigheter på ett sätt som tidigare varit ovanligt i samband med luthersk litteratur. Det kan bara jämföras med hur flera inom den amerikanska wokerörelsen går till väga när de inser att vissa klassiska standardverk inte kan strykas från universitetens litteraturlistor men samtidigt vill försäkra sig om att studenterna inte gör några felaktiga insikter i sin läsning av historiens lärare.