Sedan reformationsjubileet år 2017 har det skett en uppryckning i översättningsarbetet av centrala texter från Luther och de tidiga reformatorerna. Som ett vällovligt initiativ i linje med denna utveckling har de stockholmsbaserade prästerna Göran Agrell och Peter Strömmer översatt Luthers Stora katekes och även försett den med en inledning och kommenterande noter.
Det är i flera avseenden en fin bok som läsaren får ta del av. Sidorna är ganska luftiga och hela bildspråket leder tankarna till Luthers egen senmedeltida omgivning. I den meningen är förankringen i den viktiga historiska omgivningen mycket god. Katekeserna, den stora och den lilla tillsammans, har ju sin bakgrund i de första visitationsresorna som Luther och flera av hans närmaste gjorde i reformatoriska omgivningarna under 1520-talet. Där insåg man att en reformation av själva ramarna för kyrkolivet inte var tillräckligt för att återvinna den genuina tron från ur- och fornkyrkans dagar. Därför behövdes parallellt med förbättringarna av kyrkostrukturen också en grundläggande undervisning som riktades specifikt till det vanliga kyrkfolket i form av texter, bilder och psalmer som kan sjungas i både kyrkorna och hemmen.
Ett kort förord av Martin Modeus gör kanske att boken lättare vinner större spridning, men för dem som har viss insikt i luthersk teologi ger förordet ett förvirrat intryck. Att Martin Modeus för egen del inte är särskilt präglad av Stora katekesens trosinnehåll blir tydligt. Trots att förordet är mycket kort lyckas han blanda uppenbara självklarheter med oklarheter och rena felaktigheter på ett sätt som tidigare varit ovanligt i samband med luthersk litteratur. Det kan bara jämföras med hur flera inom den amerikanska wokerörelsen går till väga när de inser att vissa klassiska standardverk inte kan strykas från universitetens litteraturlistor men samtidigt vill försäkra sig om att studenterna inte gör några felaktiga insikter i sin läsning av historiens lärare.
Även om samma tendens skymtar fram också i översättarnas egen inledning samt i vissa noter, gör de ett bättre jobb jämfört med Modeus. De redovisar öppet och tydligt att de på vissa punkter försökt översätta tankar och uttryckssätt från Luthers tid till svensk senmodernitet. Alla som själva arbetat med översättning känner till detta problem, och även om jag personligen skulle önskat mer av den historiske Luthers eget mustiga språkbruk, har jag tack vare översättarnas transparens inte någon allvarlig invändning mot språket som de valt. Det är ett gediget arbete som ligger bakom ett projekt av det här slaget, och översättarna har lyckats väl i sin balansakt mellan historisk äkthet och nutidsapplikation, i alla fall om man tänker att bokens läsare är vanliga aktiva inom Svenska kyrkan.
Just frågan om vilka som är bokens tänkta mottagare skulle gärna ha kunnat behandlas i förord och kommentarer. Det ter sig ganska förunderligt, men kanske på sitt sätt typiskt, att ett så stort projekt som detta översättningsarbete inte på något sätt, utifrån det som framkommer i boken, har en officiell koppling till den stora satsning på undervisning som pågått inom Svenska kyrkan under flera års tid. Med tanke på det som var katekesers ursprungliga syfte borde ju denna översättning vara en del av själva kärnan i hela kyrkans reflektion över sitt undervisningsuppdrag.
Även om en explicit koppling till ett undervisningsuppdrag inte redovisas, kan man säga att det mesta ändå faller ganska väl ut. Det goda språket, som dessutom är väl korrekturläst, har redan nämnts. Som en särskild positiv faktor vill jag också nämna alla de bilder som tagits in och som ger en bredare infallsvinkel, särskilt för den läsare som inte tidigare är så bekant med Luther och 1500-talet. Samtidigt skulle flera av bilderna kunnat kommenteras ytterligare samt knytas tydligare till den löpande texten. Av någon märklig anledning finns det flera exempel som tyder på att bilder placerats helt slumpmässigt, trots att en koppling till texten borde ha varit ganska enkel att göra om bara bilden hamnat bredvid en passande text. Ett exempel på detta är bilden på en senmedeltida monstrans som hamnat under första bönen »helgat varde ditt namn» i stället för i avsnittet om nattvarden, vilket väl borde ha varit den logiska placeringen.
Med tanke på hur liten den nordiska produktionen av översättningar och kommentarer av tidiglutherska texter är, skulle man som läsare önskat en något större anknytning till aktuell forskning och en längre litteraturförteckning. Exempelvis är ju brevet till barberarmästaren Peter Beskendorf en text som har stora likheter med katekeserna och som kan leda till en djupare förståelse av katekesens pedagogik och teologiska budskap. Trots de viktiga kritiska synpunkter som man bör ha i anslutning till utgåvan, är den en tillgång för den svenska läsekretsen. Det märks att översättarna har god historisk kännedom om sitt material och gedigen erfarenhet av att omsätta denna till nutida läsare.
Tomas Appelqvist
