När judendom och kristendom gick skilda vägar
Tydligt är att framväxten av ett starkt biskopsämbete har varit en viktig faktor när kyrkan och judendomen gick skilda vägar. Ju längre fram i tiden vi kommer, desto tydligare blir det.
Detta är en avhandling i Nya testamentets exegetik framlagd vid Enskilda Högskolan i Stockholm. Författaren är präst i Svenska kyrkan. Två frågeställningar står i dess centrum: framväxten av kristendomen och judendomen som två distinkta och från varandra skilda religionsformer och det kristna episkopatets roll i samband därmed.
Mycket är skrivet om biskopar i fornkyrkan, men då närmast om uppkomsten av det monarkiska episkopatet. Ännu mera är skrivet om »the parting of the ways», inte minst på senare år, men då har ingen koppling skett till det kyrkliga ämbetets roll. Det nya med Landgrens avhandling är att den knyter samman dessa båda frågor.
Det sker med hjälp av en sociologisk teorimodell som heter Social Identity Theory (SIT). Källmaterialet i avhandlingen kommer från slutet av det första århundradet och första hälften av det andra århundradet. Det omfattar några ställen i Nya testamentet, Didache, 1 Clemensbrevet, Hermas Herden, Ignatiosbreven och Ireneus Adversus Haereses.
