Martin Lönnebo – den märklige tolken

Martin Lönnebo, biskop i Linköpings stift 1980–95, introducerade ljusbäraren, som i dag finns i många kyrkor. Med Frälsarkransen formade han en svenskkyrklig variant av rosenkransen. Många har fått hjälp i sitt böneliv och på sin trosvandring av detta radband av pärlor. På det sättet kom Martin Lönnebo att under flera decennier göra ett påtagligt avtryck i svenskt kyrkoliv – eller kanske snarare, i den enskildes kristna liv. Ärkebiskop emeritus Gunnar Weman, som under många år var en av Martin Lönnebos medbiskopar, ger här ett perspektiv på den spiritualitet som präglade Martin Lönnebo och som kom att få genomslag på många håll i svensk kristenhet. Weman ger också några personliga minnesbilder av Lönnebo.

Kristi kyrka säger med rätta att varje människa är unik med sin specifika gåva i relation till sin omgivning. Men vad kan den – vi – då säga om biskopen och docenten i religionsfilosofi Martin Lönnebo, andligen hemmahörande som han var i Storkågeträsk utanför Skellefteå? Begreppet »unik» täcker ju inte på långa vägar vad han var och blev, unik genom sin gåva att ödmjukt, bibliskt och storslaget kunna tala om himmelens och jordens Gud, en vardagsnära mystiker, som av nåd utrustats med en stilla humor och ett leende som smittade av sig.