Minoritetskyrkan

I den nyss utkomna tredje rapporten från projektet »Folkkyrka i minoritet» (ett projekt som drivs genom Stiftelsen Sverige och kristen tro), skriver redaktören och drivkraften bakom projektet Sven Thidevall i inledningen att mycket har hänt sedan det lanserades 2019. Först kom en pandemi, sedan utbröt ett fruktansvärt krig i Sveriges närhet, och sedan ett halvår rasar på nytt krig i Det heliga landet – ett krig vars våldskapacitet och blodtörst öppnat nya slukhål av mänskligt mörker.

Dessa händelser, som närmast kan beskrivas som kollektiva trauman, har tillsammans med många andra parametrar för alltid förändrat det samhälle och den tid vi lever i. Vem bryr sig då om kyrkan, kan man undra? När världen brinner och rasar? Och ännu hellre: vem bryr sig om en gammal folkkyrka, statskyrka, som Svenska kyrkan? Ja, Svenska kyrkan som organisation kanske inte väcker så stort intresse hos så många. Men kyrkans ärende har fått förnyad kraft i en tid där människor är i desperat behov av hopp.