Mission i kyrkans historia, II

Del 2: Medeltiden

Författaren, professor vid Trinity Evangelical Divinity School i Deerfield, Illinois. Fortsätter sin beskrivning av missionsarbetet i olika situationer i kyrkans historia. I denna artikel står tre medeltida gestalter i centrum. Denna är del 2 av tre artiklar. Alla baseras på Gospel Witness through the Ages. A history of evangelism (Eerdmans, 2022). Innehållet är kanske basalt, men kan sammantaget utgöra undervisnings- eller diskussionspunkter när det gäller evangelisationsarbetet i församlingarna och/eller inför fastställandet av missionsuppdraget i församlingsinstruktionerna.

Fortsättning från föregående nummer.

S:t Patrick

Missionsarbetet fortsatte i den medeltida kyrkan, särskilt av kristna i klostersamhällen. Predikan, gästfrihet, undervisning och välgörenhet fortsatte att vara avgörande för att omvända människor till kristen tro. I den västra delen av Romarriket främjade Patrick klosterrörelsen med sitt arbete över hela Irland. Antalet historiska källor om honom, inklusive hans egna bekännelser (Confessio), ger detaljer om hans liv, uppdrag och teologi.

Innan evangeliet kom till Irland var keltiska öbor kända för sin druidkultur, vilken kretsade kring natur, drömmar och andar. Keltiska präster och druider bodde i hyddor eller grottor i skogen och ansåg sig känna till astrologins, medicinens och spådomskonstens hemligheter. Kelterna var till och med kända för att praktisera människooffer och halshugga sina besegrade fiender. Därför kategoriserade romarna kelterna som barbarer.

Den kristna tron kom först till Irland genom Palladius, som år 431 utsågs till biskop av Irland av Celestinus, biskopen av Rom. Palladius uppdrag från Celestinus var inte att missionera bland de hedniska infödingarna utan att betjäna romerska kristna som var verksamma i kustnära handelsstäder. Precis som senare var denna form av kolonial mission en utvidgning av kristenheten, inte främst ett sätt att sprida evangeliet bland hedningar. Patricks tjänst var däremot annorlunda.

Patrick (389‒461) var engelsman, född på Englands västkust i den romersk-brittiska staden Bannaventa. Hans far var diakon i den lokala kyrkan, som stod i förkonstantinsk tradition. Hans farfar hade tjänstgjort som kyrkans presbyter-präst.

När Patrick var sexton år gammal tillfångatogs han av keltiska rövare och transporterades med båt till Irland. Han såldes som slav till en man vid namn Miliucc i Connaught nära skogarna i Focluth. Patrick arbetade där som herde i sex år. Enligt vad Patrick själv skriver värdesatte han då inte sin ungdoms katekesundervisning och erkände att han vid denna tid »inte brydde sig om religion» eller att tidigare varit gudstroende. Men under hans år i fångenskap förändrades uppfattningen. Han blev en hängiven efterföljare till Jesus Kristus. Det sägs att Patrick nu bad hundra böner om dagen.