Pilgrimsvandringar i teori och praktik

Pilgrimsvandrandet har sedan flera år fått en renässans. Orsakerna är många, kanske är det bara en del i en hälsotrend? Minst tiotusen steg om dagen ...? Leif Nordenstorm, rektor vid Fjellstedtska skolan, tar här upp pilgrimsvandrandets motiv och historia och ger praktiska råd till församlingar som ska ut och gå.

 1545 förbjöds pilgrimsvandringar i Sverige. I vår tid blir de allt populärare. Människor lockas att pilgrimsvandra av flera olika anledningar. Stiftelsen Fjellstedtska skolan och många andra organisationer ordnar kurser i pilgrimsvandring. Många församlingar ordnar vandringar.

Under medeltiden var pilgrimsvandringar en del av den folkliga fromheten, både korta vandringar, som ofta företogs i samband med marknadsdagar, och långa pilgrimsfärder som kunde företas ända till Nidaros, Santiago de Compostela, Rom eller Det heliga landet. Pilgrimsrörelsen var omfattande. De drev på både den andliga och den ekonomiska utvecklingen. Vägar, broar, härbärgen, kyrkor och kloster byggdes.

1545 förbjöds pilgrimsvandringar i Sverige. Bakgrunden var att reformatorerna menade att pilgrimsfärder inte bidrog till den eviga saligheten.[i] I Augsburgska bekännelsen XX sägs att undervisningen om »barnsligheter och icke nödvändiga ting» som t.ex. pilgrimsfärder tar bort uppmärksamheten från sådant som är viktigare i tron.