Prästen som ledare och församlingsbyggare

Goda råd för att bygga församling och att som präst leda det arbetet kan man inte få för många av. Själva intentionen att bygga, insikten om att det går att förändra, förädla och fördjupa ett församlingsliv, kan vara början till något nytt. Prästen är den självklare ledaren men står inte ensam i uppgiften utan i samverkan med så många fler. Martin Jonsson, präst i Apelvikshöjds kyrka i Varberg, förmedlar här tankar om detta församlingsbygge.

Prästen som ledare

I Kyrkohandboken del II:s inledningsord för prästvigning står det att »Prästen leder församlingens bön och tillbedjan i gudstjänsten». Prästens ledarskap utgår alltså från gudstjänsten. Detta offentliga ledarskap måste i sin tur utgå från prästens fördolda liv med Gud. Bönens liv, gemenskapen med Gud i det fördolda, som ingen annan ser och som inte läggs upp på sociala medier, ger prästen uttryck för i det offentliga. Jesus inbjuder oss alla att stänga vår dörr och be till vår Fader i det fördolda och att där upptäcka att Fadern inte endast ser i det fördolda utan också är i det fördolda (Matt. 6:6). Den som tar emot denna inbjudan av Jesus och regelbundet möter sin Fader i det fördolda blir påverkad och det märks utåt. Det smittar. Paulus ord passar också här: »Bland det första jag förde vidare till er var det som jag själv hade tagit emot» (1 Kor. 15:3).

Prästen som ledare visar vägen. Det sker till stor del genom förkunnelsen. Församlingen räknar med att prästen träder upp »i tid och otid» (2 Tim. 4:2).

När vi präster förkunnar, undervisar eller delar visioner, handlar det i grunden om att dela den längtan som den helige Ande lagt ned i oss

Vi ska inte underskatta denna förväntan hos församlingen. Den är långt viktigare att tillmötesgå än förväntan att bli underhållen som också finns ibland. När vi präster förkunnar, undervisar eller delar visioner, handlar det i grunden om att dela den längtan som den helige Ande lagt ned i oss. Vi är människor i vilka Ordet har tagit gestalt. Vi är inte avpersonifierade funktioner utan lärjungar som lever i relation med Jesus. Vi delar vår längtan och säger till församlingen »välkommen med».