Predikarens bok – pessimismens eller glädjens höga visa?

Pessimism eller optimism? Predikarens bok brukar uppfattas som pessimisternas egen bibelbok, ett långt kvidande över livets möda och besvär. Sten Hidal, professor em. i Gamla testamentets exegetik i Lund, förmedlar här en syn på Predikaren, där dess livsglädje framträder. Livet är också fest och munterhet. Och vad som skrevs för mer än ett par tusen år sedan visar sig i högsta grad vara relevant för nutida läsare.

Det finns i Gamla testamentet (GT) en bibelbok, som avviker från alla de andra. Det är den bok som bär det gåtfulla namnet Predikaren. Det hebreiska namnet är också gåtfullt och har ännu inte fått en fullgod förklaring: Qohaelaet – det namn jag i fortsättningen kommer att använda för att undvika alla associationer till predikningar. I citaten jag gör från Bibel 2000 och andra källor står det ibland Predikaren. Både på grekiska och på latin heter boken Ecclesiastes.

Det bakomliggande hebreiska verbet har grundbetydelsen församla(s) och bokens namn är ett aktivt particip i femininum. Man har tänkt sig att det skulle kunna betyda »samlare» i betydelsen »en som samlar för en antologi», men då återstår att förklara den feminina formen, som inte stämmer med att Salomo uppges vara författare. Han skall enligt traditionen ha samlat många ordspråk. Om författaren till vår bok heter det i efterskriften: »Han vägde och granskade och ordnade många ordspråk» (12:9). Fördelen med att boken skulle vara en samling citat från olika håll är, att man då inte behöver vänta sig en enhetlig tankegång.

De många motsägelserna i boken har man sökt lösa på olika sätt. Ett är att anta, att de verser som har en mera positiv inställning till livet och ibland förespråkar njutning skulle vara citat från en annan skrift som författaren vill polemisera mot. Den gammalhebreiska citattekniken är outforskad, men om det verkligen rör sig om citat hade man väntat sig att polemiken omedelbart skulle sätta in. Det gör den inte.