Saknar en teologisk blick
I åtta, sinsemellan väldigt disparata, essäer, belyses och analyseras olika system som kan sägas vara människoskapade och som, enligt redaktören Mikael Kurkialas inramning, har en tendens att bli eller framstå som aktörer som utövar kontroll snarare än som något som är i människans kontroll.
Teol. dr Christoffer Skogholt är gästforskare vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om religion och samhälle (CRS) vid Uppsala universitet. Han tar i denna artikel upp innehållet i skriftserien Tidens teckens 2025 års nummer »Våra nya gudar», som behandlar teknologier, särskilt artificiell intelligens, och deras påverkan på mänsklig agens, tro, demokrati och kunskapssökande. Författaren efterlyser en tydligare teologisk analys och dialog inom Svenska kyrkan för att bättre förstå och tolka samtidens existentiella och samhälleliga utmaningar.
Tidens tecken är en skriftserie som ges ut med ett nummer per år av Kyrkokansliet och vars syfte är att belysa existentiella och samhälleliga teman som är »centrala för Svenska kyrkans verksamhet, vision och identitet».
2025 års nummer hade titeln Våra nya gudar och fokuserar på människoskapade institutioner och maskiner – teknologier med ett samlande namn (s. 8) – som, även om de är tänkta att på olika sätt underlätta eller förstärka mänsklig agens, kan framstå som entiteter med egen agens och makt som människan i stället upplever sig underkastad. I kristen tradition är människoskapade system och entiteter som får negativ makt över människan avgudar, och det uppfattar jag som den implicita premissen för numret. Men att denna premiss är outtalad säger något om boken som sådan. Den teologiska analysen är (med några undantag) i bästa fall implicit.
I åtta, sinsemellan väldigt disparata, essäer, belyses och analyseras olika system som kan sägas vara människoskapade och som, enligt redaktören Mikael Kurkialas inramning, har en tendens att bli eller framstå som aktörer som utövar kontroll snarare än som något som är i människans kontroll (s. 7).
