Sanningssökande och sanningsägande

Var finns Gud i mitt liv?

I denna artikel visar författaren, kyrkoherde em. och docent i dogmatik, på trons grunder, på uppenbarelsen i skapelsen och frälsningen. Trons objektiva fakta och hur dessa förhåller sig till den personliga trosupplevelsen. Trons jubel växer ur det objektiva, vad Gud har gjort – och hur detta är relaterat till mig som människa.

Det finaste som finns i samtiden är sanningssökandet, illustrerat med de svenska biskopsorden »Jag äger inte sanningen, jag söker den!» Det fulaste som finns i samtiden, åtminstone om man är kristen, är att säga: »Jag söker inte sanningen, jag äger den» [ärkebiskop KG Hammar i en bok med denna titel, utg. 2010]. Precis som den tyske kritikern, dramatikern och upplysningsfilosofen Gotthold Ephraim Lessing (1729–1781) säger i sin Über die Wahrheit (Om sanningen):

»Det är inte sanningen, som någon vemsomhelst äger eller menar sig äga, utan den uppriktiga möda, som vederbörande använt för att komma bakom sanningen, som utgör människans värde. Ty icke genom ägandet, utan genom efterforskandet av sanningen utvecklar människan sina krafter, i vilka hennes alltid växande fullkomlighet består. Ägandet gör henne passiv, trög, högmodig.»

Om någon skulle ställa frågan till mig: »Var finns Gud i ditt liv», skulle jag tänka efter länge.

Om någon skulle ställa frågan till mig: »Var finns Gud i ditt liv», skulle jag tänka efter länge. Det snabba oövertänkta svaret skulle naturligtvis ha varit: »Överallt och ingenstans!». Paradoxalt, men ändå sant. Det är i Gud som jag rör mig, andas och finns till, Gud omger mig på alla sidor. Gud finns före och efter mig. Vart skulle jag gå för att undkomma Guds närhet, undfly hans blick, hans anlete. Det är det ena: närvaron, den osynliga. Men så det andra: ingenstans.