Sommarpsalmernas bakgrund

Svenska sommarpsalmer är älskade – så älskade att de inte kunde förbjudas på skolavslutningar. Psalmerna är just svenska, präglade av naturlyrik men framför allt av förundran över Guds skapelses nåd. De öppnar oss för att se Gud i hela skapelsen, från det minsta till det största. Markus Leandersson, komminister i Falkenberg och med i SPT:s redaktion, ger här inför vår svenska sommar några tankar om psalmernas tillkomst och teologi.

Sommartid innebär många konserter och musikgudstjänster. En glädje men också en utmaning för den som ska knyta ihop musikprogram och söndagstema i några få minuters andakt. En möjlighet är att utgå från en sommarpsalm. I den här artikeln vill jag ge bakgrund och tankar som kan användas. Den som en gång fått fördjupning kring en psalm kommer att påminnas varje gång man sedan sjunger den.

I denna ljuva sommartid – Sv Ps 200

När 1937 års psalmbok togs emot av svensk kristenhet var det en av psalmerna som stack ut och chockerade. I denna ljuva sommartid med sin svängiga melodi blev ifrågasatt. Gick det verkligen an att sjunga den i helgade rum? Många psalmer hade stramats upp till värdiga fjärdedelar i makligt tempo, men den här sommarpsalmen hade man låtit vara orörd till vissas glädje och andras fasa.

Texten var inte nyskriven. Paul Gerhardt, den lutherska kyrkans stora psalmdiktare vid sidan av Luther själv, skrev den redan år 1653. Orginaltiteln Geh aus, mein Herz, und suche Freud översattes på 1700-talet till svenska. Den har bearbetats flera gånger, senast av Britt G. Hallqvist. Det var Nathan Söderblom som lät det svänga om texten. Den mångkunnige ärkebiskopen komponerade en hel del, och ungefär samtidigt som denna psalm skrevs startade han Uppsala domkyrkas gosskör. Anders Öhrwall har också gett texten livfulla toner. Få texter har fått två så älskade, men helt olika melodier.

Psalmen är människans stora tack till Gud för själva livet som blir så påtagligt i den vackra sommargrönskan. När livet på jorden är som vackrast anar vi himmelriket. Naturens grönska får också inspirera människan att växa till och bära frukt som består. Paul Gerhardt har med sin text gjort precis som Jesus, som såg Guds omsorg och skönhet i liljorna på marken. Likt en trädgårdsmästare som gräver runt träden, vårdar Jesus människa så att hon bär frukt genom livet in i evigheten.

Psalmen är människans stora tack till Gud för själva livet som blir så påtagligt i den vackra sommargrönskan

En vänlig grönskas rika dräkt – Sv Ps 201

När talman Andréas Norlén i en radiointervju, på tal om att han älskar poesi fick välja en dikt att avsluta med, valde han nr 201 i den svenska psalmboken. Han var också noga med att läsa hela psalmen eftersom den är skriven som en helhet. Talmannen menade att denna psalm beskriver Sverige när det är som vackrast, men lyfter också tanken till det som är evigt.

Carl David af Wirsén som skrivit texten till alla kyrkokörers klassiska sommarstycke föddes 1842. Han var poet, litteraturkritiker och valdes vid 42 års ålder till Svenska akademins ständige sekreterare. Han var stilist och lär ha behärskat fjorton språk. Den konservative Wirsén stretade mot alla modernare och förenklande stavningsregler. Han drog sig inte för att i sina recensioner såga storheter som August Strindberg, Selma Lagerlöf och Verner von Heidenstam.

För Wirsén gällde de gamla stilidealen Poesi skulle vara vackert. »Diktningen har till uppgift att uppdaga det absoluta, osinnliga innehåll, som ligger till grund för sinnevärldens företeelser. Skaldens kall är ett ljusets prästämbete. Han skall i dikten uppenbara en högre värld av renhet och frid», noterar han. Det var under Wirséns tid som sekreterare som akademin fick uppdraget att årligen utse nobelpristagare. Om han fått bestämma själv hade Selma Lagerlöf aldrig tilldelats priset.

Det är också tid för att påminnas om livets korthet och skörhet, men framför allt tid att få ana himmelriket, den sommartid som aldrig tar slut

Wirséns sommarpsalm är svensk klassisk sommarlyrik, när den är som bäst. Med avstamp i den svenska sommaren leder han oss från det som är vackert men förgängligt, till det som är bestående när allting går mot höst. Tankegången lånar han från Jes. 40:6–8 och Höga Visan 2:16. Guds löftesord om nåd utöver nåd består också när allt annat lämnar. Den vackra sommaren är tid för att njuta. Det är också tid för att påminnas om livets korthet och skörhet, men framför allt tid att få ana himmelriket, den sommartid som aldrig tar slut.

Drygt fyrtio år efter att Wirsén gav ut sin dikt tonsattes den av organisten i S:t Jacobs kyrka i Stockholm, Waldemar Åhlén. Den blev snabbt populär, och är trots hans gedigna musikskapande den mest kända av hans kompositioner. Den böljande melodin är som en böljande sommarvind. Den börjar stillsamt, samlar kraft, virvlar runt och sjunker ner. I den klassiska körsättningen samspelar ackorden, och stämmorna bär varandra på ett självklart sätt. Inte för mycket och inte för lite, utan som det mest svenska vi känner – alldeles lagom ...

De blomster som i marken bor – Sv Ps 202

En av psalmbokens konstnärligt vackraste psalmer har Erland von Koch och Harry Martinsson som upphovsmän. De blomster som i marken bor är unik genom att vara både en sommar- och vinterpsalm. Nobelpristagaren Harry Martinsson, som själv snarast betraktade sig som buddhist, om än inte praktiserande, tar upp romantikens tanke att naturen och årstiderna speglar själen.

Utan att bli panteistisk så bär ändå naturen något gudomligt, som vi också anar inom oss själva. När Harry Martinsson tog emot sitt nobelpris motiverades det med att hans författarskap »fångar daggdroppen och speglar kosmos». Han ser storheten i det lilla. Samma tankegång som återfinner vi ofta i evangeliet. Den allsmäktige visar sin storhet genom att födas som en liten människa, och de oändliga värdefulla himmelska gåvorna göms i dopets vatten och nattvardens bröd och vin. Martinssons poesi anar Guds skaparkraft och omsorg i minsta myra och den väldiga rymden. Någonstans där ute i mörkret svävar också en av hans dikter, Besök på observatorium, från 1945. Den är inläst och medskickad på Voyager 1 som 1977 sändes rakt ut i rymden i förhoppning att någon civilisation någon gång någonstans ska ta emot den.

Erland von Koch räknas till trettitalisterna tillsammans med till exempel Lars-Erik Larsson. Då gällde raka och rena stildrag. Harmoniken skulle vara okomplicerad. I hans kompositioner kan man också höra inslag av folkmusik. De blomster som i marken bor är den mest sjunga av de tre kompositioner som tagit plats i den svenska psalmboken och man kan märka inspiration av Wirséns sommarpsalm.

Psalmen har bara två verser men är mättad med innehåll. Ett konststycke i ordkonst där inget ord saknas och inte ett enda utgör utfyllnad. En psalm som stämmer till eftertänksamhet och en längtan att ta till vara på den tid vi får i livet. Psalmen saknar bönens riktning, och vad de sista två raderna »att djupt i minnet skåda Gud i evig sommarskrud» egentligen betyder kan man undra. Men romantikens stilideal var att vi inte helt skulle förstå. Psalmen öppnar andra perspektiv, och tillsammans med jordnära och tydlig förkunnelse fungerar den fint såväl sommar som vinter.

Över berg och dal – 752 i Verbums tillägg

Tore Littmarck (1921–2007) var en av dem som förnyade psalmsången i Sverige. Två av hans psalmer i 1986 års psalmbok beskriver tvivel mer än tro. Jag har ofta frågor Herre (nr 218) och Jag skulle vilja våga tro (nr 219). På många sätt typiska för Tore Littmarck. Han gav ord också åt dem som inte riktigt kände sig hemma i kyrkan eller som hade svårt att sätta ord på sin tro. I Tore Littmarcks jordnära teologi fick de vara med ändå.

Tron är ett gemensamt sökande och en gemensam vandring utan tvärsäkra svar, men i Jesu fotspår. Redan från början kritiserades hans psalmer just för detta. Kyrkans uppgift är inte att så tvivel utan att ge svaren, menade man. Tore menade att kyrkan är platsen där frågorna och tvivlet får rymmas. Där är myllan där tron får växa. Så har hans texter och melodier också blivit både sjungna och älskade.

När Verbum gjorde sitt tillägg blev snart hans sommarpsalm Över berg och dal (nr 752) en favorit. Det var under en semesterresa som text och melodi kom till honom. Hans direkta och lättillgängliga språk kan vem som helst känna igen sig i. Så lyfter han enkelt evighetsperspektivet rakt in i nuet. Klyschan om att fånga dagen får med några fördjupande penseldrag av Tore Littmarck en viktigare innebörd än att bara suga ut det bästa av stunden. Det handlar om att leva Guds nu och inse att varje sekund är en del av Guds evighet. Himmel och jord går hand i hand. När du hör fåglarnas sång hör du himlens egna ljud.

Som den scout han var, inte minst som konsulent och senare generalsekreterare för KFUM, tog han naturens skönhet ett steg längre. Den tredje versen handlar om att sommargrönskans skönhet vittnar om Guds kärlek, vilket behöver få konsekvenser i våra liv. Vi kallas att leva i Guds kärleks lag. Tore Littmarcks psalm sammanfattar allt som behöver sägas till turister och semesterfirare i en enkel sommarandakt. Gläds åt skapelsen, stanna upp och ana Gud! Låt dig beröras och låt den skönhet du upplever få prägla livet till att handla gott!

När dagen fylls av fågelsång – 754 i Verbums tillägg

När Jan-Olof Kulander fick den danske kyrkoherden Frank Kaergaards och växjöbiskopen Jan-Arvid Hellströms text satte han sig och läste den flera gånger. Han hade bara en helg på sig att tonsätta den. Han visste att det finns texter som sjunger sig själva med naturliga höjdpunkter och inneboende rytm. Så var det med denna sommardikt. Det var liksom bara att lyssna till texten och skriva ner noterna till den melodi som redan fanns där. Diktens allra sista rader började sjunga först. »Då spelar Skaparen och vi blir toner i hans symfoni av ljus och ljud och färger». Textens stegring födde fram en melodi som böljade likt ett sädesfält i sommarvinden.

När en människa ställer sig till Guds förfogande blir vi tillsammans ett ackord som klingar himmelrike

Det blev en sång som doftar svensk sommar när det är som bäst. I biskopens text blir vi toner i Guds symfoni. När en människa ställer sig till Guds förfogande blir vi tillsammans ett ackord som klingar himmelrike. Poetiska texter om svensk sommar finns det många av, men Hellström vill något mer. Vi människor är inte bara betraktare av allt det vackra. Vi är Guds medskapare. I en tid när mänskligheten tenderar att förminska skapelsen till en resurs och ger människan ensamrätt att utnyttja den, behöver Kyrkan förkunna skapelseteologi. Det handlar om att berätta om Skaparen, påminna om skapelsens helighet och uppmuntra till att vi med Guds hjälp förvaltar skapelsen på ett hållbart sätt. Eller för att säga det med biskopens ord »Från ton till ton din lovsång når och klingar som ett skönt ackord».

Psalmen kom först med i Psalmer i 90-talet, och har letat sig in i Verbums tillägg. Att den har kommit till psalmboken för att stanna är ingen vild gissning.

O store Gud ur psalmboken – Sv Ps 11

O Store Gud är kanske världens mest spridda psalm och översatt till många språk. Elvis Presley älskade att ha med den på sina konserter. Han var obotligt övertygad om att den var amerikansk. En övertygelse som han förmodligen delar med de flesta av sina landsmän. I England har den röstats fram som deras favoritpsalm i TV-programmet Songs of Praise och här i Sverige sjungs den mer än gärna, även om den föll i glömska under stora delar av 1900-talet.

Glädjen över en så mäktig och nådefull Gud svämmar över i tacksamhet

Det var en augustikväll 1885 som Carl Boberg hörde klockorna i Mönsterås kyrka i Småland ringa efter en begravning. Ett åskväder hade dragit förbi och solen bröt fram genom molnen. Melodin har sitt ursprung i en svensk folkmelodi med okänd upphovsman. Ursprungligen gick den i tretakt, men det ansågs lite opassande att lovsjunga i valstakt och så småningom fick den sin kyrkligt mer stabila fyrtakt, vilket ju visat sig ha varit ett framgångsrecept.

Carl Boberg skrev en text som jublar över att Gud finns med i precis allting. Från mäktig åska och drillande fågelsång, i bibeltexten och i min egen syndamedvetenhet. Över allt kan tron se hur Guds godhet rör vid den här världen. Glädjen över en så mäktig och nådefull Gud svämmar över i tacksamhet. Sången som från början hade nio verser publicerades redan året efter i Mönsterås tidning. Carl Boberg själv lär ha sagt att »om min Gud är den Gud som dog på korset och uppstod, då skall denna sång sjungas i varje världsdel». Och så har det ju också blivit.