Söndagen före Pingst (Exaudi)

Hjälparen kommer

»Jag skall sända er vad min fader har lovat»

Pingsten har ingen egen förberedelsetid. Å andra sidan binder påsktiden samman uppståndelsen och Anden. Söndagen före Pingst ingår dessutom i himmelsfärdsdagens oktav. Andens utgjutande förutsätter alltså både Jesu uppståndelse och hans himmelsfärd. Söndagen före pingst är till sitt väsen en väntan på Anden. Kyrkan vill denna dag träna oss i denna väntan. Ytterst syftar all väntan till den yttersta dagen; vi ser mot himmelen och väntar den Himlafarne åter. Annan väntan avspeglar denna väntan. Andens utgjutande här på jorden föregriper svaret på den.

I berättelserna i Apostlagärningarna kan vi se mönstret för Kyrkans väntan på Anden: Den sker under bön, till och med ständig sådan; den sker i gemenskapens, kyrkans, sammanhang tillsammans med Maria och Jesu vänner och fränder; den kräver uthållighet; dess tid ägnas också åt undervisning och åt att rätt ordna det apostoliska ämbetet.

Liturgisk färg Vit
Under veckan 3 juni Charles Lwanga och hans följeslagare, martyrer († 1886), röd; 4 juni Elisabeth Hesselblad, ordenskvinna († 1957), vit; 5 juni Bonifatius, biskop och martyr († 754), röd
Texter 5 Mos. 31:6–8, Rom. 8:31–39, Joh. 16:23–33, Ps. 33:18–22

Psalmer