Kyrkovalet är förbi, men det för Kyrkan orättfärdigt politiserade systemet består. Många resonerar att det i och med valresultatet blåser gröna kyrkvindar. Men det röda Arbetarpartiet Socialdemokraterna, vars kyrkomötesledamöter sjunger Internationalen vid kyrkomötens inledningsdagar, förblir dock största nomineringsgrupp även under kommande fyra år.
Bäddar detta för att församlingsgemenskapen andligen växer till? Kan vi nu räkna med att många människor kommer att vinnas för Kristus? Vem inser inte att det är något fundamentalt fel på systemet? Centrala frågor, exempelvis om hur vi når andra människor med evangeliet om Jesus Kristus genom missionsinsatser, lyser med sin frånvaro.
Vi hör istället ett moraliserande tilltal om att återställa våtmarken och om skogsvård. Inte för att vi inte skall förvalta vår jord och skog väl, det är en självklarhet, men vad hjälper det om man tar hand om skogen eller rentav vinner hela världen, men förlorar sin själ? Vi måste starta i rätt ände.
Jesus Kristus är kyrkans ursakrament, som Niklas Adell skriver i detta nummer. Hur viktigt är detta för dem som går och väljer? Eller för dem som har valts? Har det i sammanhanget blivit religion av kristendomen? Ligger det något i det Dag Sandahl brukar skriva om, såsom i en relativt nyskriven Dagslända (24/9, 2025), nämligen att kyrkomötet blivit något av en religionskongress som präglas av Moralisk Terapeutisk Deism (MTD-religion)?
Vidare nämner han det märkliga med att 1982 års allmänna kyrkomöte beslöt att kyrkomötet, eller religionskongressen, i fortsättningen skulle väljas utan prästrepresentation: »Denna kongress upphörde därmed att vara ett forum för de vigdas läroansvar, dvs. just ett kyrkomöte. En kyrklig identitetsmarkör togs bort.»
I ett allmänkyrkligt sammanhang är det vidare en absurditet att biskoparna inte har rösträtt. Dessutom kan vi konstatera att fler än fyra av fem av kyrkans medlemmar inte alls röstade i det val som nu genomförts. Är inte detta problematiskt även ur annan än kyrklig synvinkel? Men vem vet förresten hur det sett ut om alla medlemmar röstade?
Det finns ett uppenbart systemfel i hela det politiserade kyrkovalsupplägget. Församlingen är kyrkans bas och dess gudstjänstfirande medlemmar borde ha en självklar och tydlig röst i ett kyrkoval.
Vidare måste upprepas (se ledaren i SPT nr 18) att de ärenden som togs upp i många av de nomineringsprogram som lades fram inför valet inte på något meningsfullt sätt ger svar till de unga som nu söker en stabil kristen grund på sin resa genom samhällets moraliska och existentiella gungflylandskap. Nu hoppas jag att den gudstjänstfirande församlingen i stället kan öppna sina armar för dessa sökande ungdomar, så att de kan ledas närmare Jesus Kristus och växa i tro tillsammans med de bekännare som länge vandrat på den kristna trons väg.
KOL