Artiklar
Allt inom oss reser sig i protest: jag är inte skapad för att dö, slockna, utplånas. Jag är en evighetsvarelse – allt det underbara men också svåra som jag mött, såsom det blev mitt, kan inte bara slockna ut, förklinga, tystna.
I en tid då många saknar stillheten kan kanske klosterlivet fungera som en förebild. Vi lever i en tid där det finns ett sökande efter rötterna. Det ska kännas genuint och hållbart – och få saker är egentligen så genuina och hållbara som klosterlivet.
Att visa, att man som kyrka vill vara noga med innehållet i det som förkunnas i kyrkan, gör oss mer trovärdiga och äkta, precis som vilken utövande konstnär som helst vill vara. Men även vi som kyrka måste visa respekt för dem som vill gästa oss.
Den djupa knytningen mellan Kristi försoningsgärning och sakramenten får inte skymmas eftersom de är ett av Guds sätt att kommunicera sin frälsning till oss.
Unga söker något som är kultur- och traditionsbärande. I denna sökprocess skulle katedralerna kunna träda fram som modershus för stiftets samtliga kristna och inspirera till en djupare förståelse av Kyrkans traditionella riter