Artiklar
När Israels förste chefsrabbin, Isaac Herzog (1888–1959), talade med Truman i maj 1949, sågs Truman gråta. Det rabbinen hade sagt till Truman var: »Gud placerade dig i din mammas livmoder, för att du skulle kunna bli det instrument som skulle se till att Israel återföddes efter tvåtusen år.«
Blir världen frälst därför att det finns en gudstjänstfirande församling på plats? Ja. Kyrkan är saltet som sältar genom att bara vara.
Jag lägger ofta märke till hur kristna i diskussioner på nätet blir överdygdiga eller löjliga finger-pekare. Som om Jesus hade kallat oss att stå på moralens höga hästar som arga ambassadörer för en argsint Gud. I verkligheten är vår uppgift mycket mer subtil och förvånande.
Vid varje gudstjänsttillfälle börjar ditt hjärta klappa i samma takt som hos de andra i rummet. Något händer med gemenskapen i rummet. Inte bara att vi vandrar ut i vardagen, nynnande på den mäktiga slutpsalmen. Utan vi har varit med om en synkronisering av hjärtana i kyrkorummet.
Frälsarkransen hade från början en explicit allmänmänsklig utgångspunkt. Det var ingen slump att den första Frälsarkransen inte hade någon Uppståndelsepärla och på detta sätt pekade på en mer allmän gudsbild bortom den speciella uppenbarelsen.