Banal etik och misstänksamhetens kultur i kyrkan
Gästledarens rubrik sätter fingret på något djupt oroande i Svenska kyrkan – en atmosfär av att anmäla, ange och misstänkliggöra dem som ses som dissidenter.
Gästledarens rubrik sätter fingret på något djupt oroande i Svenska kyrkan – en atmosfär av att anmäla, ange och misstänkliggöra dem som ses som dissidenter.
Vad ska vara normerande för kyrkornas tro, lära och bekännelse? Och hur de ska förhålla sig till etik och moral? Störst aktualitet i dag och som orsakar söndring inom kyrkorna är frågorna om livets gränser som dödshjälp och abort respektive sexualitetens gränser.
Jesper Eneroth motionerar om ändring i Kyrkoordningen så att en präst som avstått från att viga ett samkönat par ska anmälas till domkapitlet som kan avkraga denne p.g.a. diskriminering.
De som har velat se har sett. För det var förutsägbart. När väl tabun kring sexualitetens gränser raserats så är det svårt att etablera nya. Som nu när debatten om polyamorösa relationer än en gång har blossat upp.
»Det finns redan en evangelisk kyrka i Tyskland.Det behövs inte två», säger påven Franciskus i en stor intervju som publicerades 14 juni med anledning bland annat av oro för vart den romersk-katolska kyrkan (RKK) tar vägen i Tyskland.