Tills döden skiljer oss åt ...
Berit Simonsson funderar över den stora skilsmässan och samhörigheten
Berit Simonsson funderar över den stora skilsmässan och samhörigheten
Här hade vi funnit Sveriges roll i världen, vårt ansvarsområde. Inte i de nationella intressenas konkurrens, utan i det oegennyttiga engagemanget.
En av de båda (sedan länge utflugna) sönerna, var på snabbvisit, varpå jag pekade på plattorna genom fönstret och utgjöt min frustration. Då kom den klockrena kommentaren, om så med en vänlig blinkning: »Du har inget val – gå ut och böj på knäna!» Där fick jag.
Hur ska vi som kristna förhålla oss till makten? I vår vardag ställs sällan den frågan på sin spets, men vi måste ändå tänka igenom vårt svar.
Min nya hobby är att rita och skriva om »De som gått före», apostlar och profeter, martyrer, påvar, biskopar, jungfrur och lokala, lite mytomspunna helgon, som Sankt Elof i Borgholm eller Sankta Elin av Skövde. Jag är nu klar med 183.